När denna krönika skrivs sitter jag bredvid min älskade mamma som får blod. En blodtransfusion som är nödvändig för att hon ska kunna fortsätta sin kamp mot cancern, en transfusion som är nödvändig för att hon ska orka leva ett så normalt liv som möjligt trots sin sjukdom och en transfusion som möjliggör att hon orkar leka med sitt älskade barnbarn.
Att ge blod är viktigt då blodtransfusioner räddar liv. Blod kan behövas vid förlossningar, operationer, olyckor och givetvis vid cancerbehandlingar.
Tyvärr är ni alldeles för få
Jag känner en sådan tacksamhet mot de cirka tre procent av befolkningen i Sverige som tar sig tid och ger blod till behövande men tyvärr är ni alldeles för få. Ni är trots allt bara tre personer av hundra.
Blod kan bara ges från människa till människa och kan inte tillverkas på konstgjord väg. Det är frivilligt att ge blod och du kan som kvinna ge blod högst tre gånger per år och som man högst fyra gånger per år. Men varje gång räknas, kan du bara en gång per år är det också ovärderligt.
Det finns inget i studier som säger att det skulle vara dåligt att ge blod, utan tvärt om, många som ger blod känner att de gör en insats för andra människor. Känslan man känner när man gör något för en annan individ är en mäktig känsla. Vi som är friska får inte blodbrist av att ge blod eftersom vi bildar nytt hela tiden.
Behovet av fler blodgivare är stort runt om i landet särskilt personer med de lite ovanligare blodgrupperna. Men det ska kännas rätt, så känner du att det känns rätt eller har funderingar kontakta din närmaste blodcentral. Där kan det kontrolleras om du är en passande givare.
Ni nuvarande och kommande blodgivare är hjältar och idag vill jag att ni ger er själva en extra klapp på axeln. Utan er hade inte patienter kunnat få ta del av de 1 092 påsar blod som dagligen ges i Sverige.
Alexandra Andersson