Under de år som jag har skrivit krönikor för Norran har vi tillsammans tagit oss igenom bröllop, min katt Kurres äventyr, mina resor men också allvarliga ämnen som spelmissbruk, alla människors lika värde och hemlöshet. Tillsammans har vi också funderat kring varje människas val att själv välja var hen vill dö, blodgivning men också tackat alla Skelleftebor som gör fantastiska insatser för sina medmänniskor.
Min tid som krönikör på Norran är förbi. I min allra sista krönika vill jag vill tacka er som läst mina rader och ni som hört av er via samtal, mejl, sms och Facebook-meddelanden för alla intressanta diskussioner.
Det är diskussionerna och feedbacken som jag fått från er som jag kommer ta med mig
Det är diskussionerna och feedbacken som jag fått från er som jag kommer ta med mig från denna tid. Jag minns särskilt en kvinna som hörde av sig och berättade att hon fått diagnosen äggstockscancer efter att hon till slut vågat sökt vård efter att ha läst min krönika där jag belyste de diffusa symtomen.
Jag minns också en fantastisk mamma till ett barn med funktionsvariation som hörde av sig för att berätta att läraren i barnets klass läst högt ur min krönika där jag beskrev att personer med funktionsvariationer blir en styrka i vårt samhälle när de får rätt och anpassat stöd. Stöd som de har rätt till men inte alltid får.
Jag minns också mannen som hörde av sig efter min krönika om bröllop för att påtala att det finns ännu fler nyanser av rosa än dusty rosa, neonrosa och gammelrosa, vilket var kunskap hade han fått lära sig den hårda vägen.
Det är alltid svårt att veta vad man ska skriva om sista gången då det finns så mycket som jag ännu inte fått sagt min mening om, men det allra viktigaste är att uppmana er alla att ta hand om er och era medmänniskor och att inte vänta. Utan lev varje dag fullt ut.
Alexandra Andersson