2019 är över och hela 2010-talet har passerat. Året som gått har innehållit mycket glädje men också sin beskärda del av elände. Många viktiga pusselbitar i livet har äntligen funnit sin plats. 2019 var året då jag äntligen blev klar med min masteruppsats inom arbetsterapi, jag drog på mig en taxiförarlegitimation och ännu ett år äldre har mina gud-och syskonbarn blivit.
2019 gifte jag mig, det blev ett fantastiskt bröllop som vi planerade inifrån Skellefteå lasarett då fem veckor tillbringades där bredvid min mammas bädd. Fem otroligt tuffa veckor där vi pendlade mellan hopp och förtvivlan. Men denna match vann hoppet och efter fem långa veckor några dagar innan bröllopet fick vi äntligen skjutsa hem mamma.
De nygifta blev också med en ny adress då vi äntligen fick flytta in i vårt drömhus och katten Kurre kan meddela läsarna att han trivs utmärkt och har börjat dekorera hemmet i sin smak vilket innebär lite revor på tapeterna, en nedvält julgran och tassavtryck på fönstren.
Vad hände då i Västerbotten under 2019? En tragisk flygolycka där nio människor miste livet, E4:an mellan Skellefteå och Umeå blev okörbar och busskaos utbröt i Skellefteå. Lite gladare blev vi när bygget av batterifabriken äntligen satte igång.
Tillsammans är vi trots allt lite starkare och lite bättre
Runt om i Sverige hände det också ett och annat, efter heta förhandlingar fick vi alldeles för sent en regering, det blev kaos i svenska akademien, och Marie Fredriksson lämnade oss.
Många nyheter togs emot med andan i halsen exempelvis terroristattacken i Sri Lanka, moskéattacken i Christchurch och branden i Notre Dame. En annan nyhet togs emot med glädje trots att det borde skett för länge sedan och det var att Botswana äntligen avkriminaliserade homosexualitet.
Nu är det 2020 och jag hoppas detta år är ett år fyllt av glädje och gemenskap. Tillsammans är vi trots allt lite starkare och lite bättre.
Alexandra Andersson