Tomas Brolin och de övriga bronshjältarna i det svenska fotbollslandslaget står på scenen i Rålambshovsparken och tar emot hyllningar från cirka 100 000 människor. Foto: Pavel Flato/SvD/ TT
I torsdags började fotbolls-VM i Brasilien. Jag tror inte man behöver vara speciellt fotbollsintresserad för att veta att Sverige inte lyckats kvalificera sig till mästerskapet, men det är klart att vi svenskar kommer följa fotbollsfesten ändå. Den är svår att värja sig mot och ett av mina första starka idrottsminnen har med fotbolls-VM att göra. När världsmästerskapet avgjordes i Italien 1990 var jag åtta år gammal och det året sträckte sig mitt intresse till att samla klistermärken på fotbollsspelare. Jag köpte buntar på leksaksaffären och hoppades såklart få så många svenskar som möjligt. Roger Ljung var en av dem jag kom över och han var därför min givna favorit när det svenska landslaget fyra år senare grävde guld i USA. 1994 hade dittills varit ett riktigt intressant år. Jag vet inte om det var för att händelserna var så spektakulära eller för att jag var i en extra nyfiken ålder, men OS i Lillehammer och fänrik Flinks skott i Falun var bara två av de saker som jag hade grottat ner mig i ordentligt. När fotbolls-VM närmade sig såg jag fram emot ytterligare en och köpte en stor t-shirt med den officiella maskoten på. Så här i backspegeln kan man konstatera att det var ett otroligt lyckat mästerskap för svensk del, och förutom Thomas Ravellis klassiska straffräddning och segerdans i Rumänienmatchen är ett av mina tydligaste minnen när vi var på husvagnssemester. Mitt i den varma sommarnatten väcktes vi för att få se semifinalen mot Brasilien. Vi förlorade ju matchen, men dels var jag så trött och dels var resultatet väntat så jag blev inte så arg som jag hade blivit om samma sak utspelat sig i dag. Resten av den sommaren gjorde jag massvis med Kennet-pistoler och Brolinsnurrar från flotten i Korängesjön, och den stora t-shirten har fått följa med genom åren. 20 år senare kan jag fortfarande ha tröjan jag köpte som tolvåring … men den är inte så stor längre.
Roger Ljung var en av dem jag kom över.
