Vattnet glittrar i solnedgången och den vita båten gungar lätt i sommarvinden. Visst är det lite trångt i ruffen, men mysigt. ”Ni borde också ha en båt”, säger vännerna och visst borde vi det säger vi. ”Tänk vad mysigt det skulle vara att åka ut med barnen i en sådan här båt, man kan ju till och med sova i den.”
Sagt och gjort. In på ”Blocket” och där finns hon, inte vacker men mysig och till ett bra pris. Efter en lång vinter blir det äntligen dags för sjösättning. ”Få se, hur var det nu man skulle göra med gasreglaget? Men det kan väl inte vara så svårt?”
Gubbarna vid kajen har snart utökats till en mindre grupp, ingen vill gå miste om spektaklet som utspelas i vattnet nedanför. Det visar sig nämligen vara betydligt svårare att svänga med en åtta meters kabinbåt än vi hade tänkt oss och fickparkeringen som sedan följer kunde ha varit en scen tagen direkt ur ”Sällskapsresan”.
Andra sommaren börjar med att motorn inte startar. Efter några veckors skruvande lyckas vi få ordning på det, då går huvudsäkringen sönder –mitt på havet på väg hem från Furuögrund. Lyckligtvis är några av grannarna på väg hem i samma veva så vi får lifta med dem.
Men vi är inte sådana som ger upp i första taget – å nej. Sista helgen på semestern är det riktigt fint väder och vi beger oss ut hela familjen för en härlig dag ombord. Motorn brummar och båten vaggar fram på vågorna i sakta mak – helt underbart. Pang! Då kommer smällen. ”Vad i hela friden var det? Ryker det från motorn?”. Tillbaka på kajen hörs ett märkligt ljud. Vi lyfter på luckan i golvet och där formligen forsar vattnet in. Herregud! Fram med länspumpen, men hur vi än öser fortsätter vattnet att strömma in.
Med onaturligt lugn röst för att inte smitta barnen med paniken som börjat växa inuti ber jag äldsta grabben att ta med syskonen på land och hämta hjälp. Barnen hoppar upp på bryggan och möter en man en bit bort. De stannar och synar honom från topp till tå – och går vidare. Nästa person ger tydligen ett bättre intryck. ”Kan du något om båtar?” frågar storebror. ”Ja, hur så?” säger mannen. ”Bra, för våran håller på att sjunka”. Nu blir det fart på mannen och snart har vi tack och lov några extra händer som kan ringa efter hjälp.
Efter vad som känns som en evighet blir vi bogserade till upptagningsplatsen och en vänlig själ erbjuder sig att hjälpa oss upp med lyftkranen. ”Om ni vill kan ni ju hänga där i luften medan ni reparerar båten?” Det vill vi inte. Vi har återigen lyckats samla en rätt stor publik på kajen och just nu vill jag aldrig se den här båten igen.
Men så går vintern. Avgasbälgen är lagad, isen håller på att smälta och i Facebook-gruppen för båtägare av samma modell läggs det ut härliga bilder från sommarens första båtfärd. ”Detta är livet”. Och det är det som är så fascinerande, att det bara verkar krävas en enda härlig dag på havet för att det jobbiga ska vara glömt.
För trots allt finns det inget som slår friheten man känner när hela världen ligger framför en och solen glittrar på vågorna i horisonten. Så nu är vi redo för sommarens äventyr.