Älskade toarulle, tänk om du inte fanns.
Babsan, snart 70, tittar på teve.
”Folk är så konstiga”, fnyser Babsan irriterat. ”Nu hamstrar de toapapper också. Hur tänker dom egentligen. Om ingen hamstrar, då kommer ju allting att räcka. Toapapper också.”
Babsan tittar och rynkar på näsan åt svenska folkets panikartade dumhet. Ända tills det är dags för henne att göra ett snabbt besök på den egna toaletten. Det är då hon får syn på den. En enda toarulle, dessutom redan påbörjad, det är vad hon har kvar.
Nu drabbas Babsan av något som måste betecknas som svårartad toalettpappersabstinens. Rusar ut. Rusar in på närmaste butik. Störtar fram till toapappershyllan. Grabbar tag i den allra sista fyra-rullars-förpackningen och galopperar iväg till kassan.
”Den allra sista, sen var det helt tomt. Kan du begripa det”, flämtar Babsan med skräckblandad triumf i rösten över att ha lyckats lägga vantarna på de allra sista rullarna i hela bostadsområdet.
Nu borde hon kunna känna sig trygg och tillfreds, fyra rullar borde räcka ganska länge för att täcka hennes privata torkbehov.
Problemet är bara att Babsan, när hon med uppspärrade ögon stod och stirrade på de absolut tomma toapappershyllorna, drabbades av en inre skakning. En skälvande oro som hon aldrig tidigare känt maken till. Och plötsligt förstod hon, verkligen förstod, hur det kommer sig att folk har blivit så konstiga. För nu, när hon faktiskt hade fyra, fräscha, helt orörda toapappersrullar att luta sig emot de närmaste veckorna, då kom den riktiga paniken instörtande genom badrumsdörren.
Tänk om de inte skulle räcka till i alla fall. Tänk om nästa dags leverans av toarullar skulle ta slut på fem minuter så att hon, Babsan, inte skulle kunna fylla på sitt rullförråd på en hel vecka.
”Kom ”, sa Babsan skarpt. ”Vi måste gå in i den här affären också och kolla om de har några toarullar kvar. Finns det det så köper jag dom.”
Mot oss gapade fem, fullständigt renrakade toapappershyllor.
”Men titta där”, sa Babsan och pekade. ”Har du sett, det finns faktiskt kvar två förpackningar med hushållspapper.”
”Jamen köp dom istället”, sa jag.
”Nä”, svarade Babsan. ”Hushållspapper har jag så det räcker. Tror jag. Men toapapper … Jag måste kolla i den andra affären i morgon om de har fått in fler. Men kan du fatta att folk är så tokiga att de hamstrar toapapper.”
"För nu, när hon faktiskt hade fyra, fräscha, helt orörda toapappersrullar att luta sig emot de närmaste veckorna, då kom den riktiga paniken instörtande genom badrumsdörren."