På 1980-talet stod vi fortfarande i kö och alla visste vad en sparkbanksbok var för något.
Jag har inte gjort det på flera år - tittat in på banken. Alltså den fysiska, den som har en ytterdörr och fönster och stolar att sitta på.
Men så var det ändå dags.
Jag är så glad att mitt lilla problem med bankdosan gick att lösa relativt snabbt och enkelt, för gunåde den som har ett långt och krångligt bankärende.
I banklokalen finns det en nummerlappsapparat, en soffgrupp och en enda person som ska ta emot samtliga besökare. Och de är många. Vilket problem man än råkar ha så hör alla vad som sägs därframme.
"Ärendet är hur invecklat som helst och den bankanställde är inte bara rejält förkyld. Hen är smått desperat också."
Där är till exempel kunden som inte kommer fram till sin telefonbank som tillhör en helt annan bank. Och inte har kunden med sig sitt id-kort heller. Men skulle kunden ändå kunna få hjälp att kontakta sin telefonbank via den här banken så att kunden kan ta ut kontanter som ska sättas in på en kompis konto som finns i en tredje bank.
Ärendet är hur invecklat som helst och den bankanställde är inte bara rejält förkyld. Hen är smått desperat också. För det måste ju frågeställaren förstå att inte kan den bankanställde sitta i telefonkö hur länge som helst, och till en annan banks telefonbank dessutom, för att hjälpa denna person som inte ens kan identifiera sig och som den bankanställde inte har en susning om vem det är.
”Det förstår du väl?", snörvlar den stackars banktjänstepersonen, ”så kan jag ju inte göra och du ser ju själv hur många det är som väntar på sin tur.”
Kunden med den tjorvande telefonbanken har inget annat att göra än att gå sin väg, utan att ha fått ett tillskott i kassan.
Allt skulle ju bli så lätt och enkelt för oss. Om vi bara lät oss digitaliseras ända in i förlängda märgen, då skulle livet bli så otroligt mycket lättare. Så varför ända in i glödheta låneräntan har det blivit precis tvärtom. Så fruktansvärt tillkrånglat när det handlar om banker.
Det enda vi somsitter och häckar på stolarna vill är ju att få tala med en riktig människa. Få lägga fram våra små och stora bankbekymmer inför ett mänskligt öra som orkar lyssna på vad vi säger och som har koll på växelkurser och minusräntor.
Och varför ska en enda stackars bankkontorsperson bära hela bördan av alla dessa fysiska bankkunders samlade problem? Uppenbarligen finns det fler: Titta, där är det en som kommer ut ur ett kontorsrum och går in i ett annat. Bakom kulisserna är det minsann liv och rörelse mest hela tiden.
Vi (bankkunderna) känner oss inte bara som digitalt handikappade idioter. Vi är onödiga idioter dessutom. Vi är bara jobbiga. Allt med oss är helt galet. Precis allt, utom våra pengar.