Blivande bränsle. Även smala stammar har lite energi i sig.
En tant med illskär klänning och en såg i högernäven blickar ut över sina mycket små ägor. Äntligen ser hon hur det faktiskt ser ut. Sommarens torka har fått slyet att gulna i förtid. Det gula kontrasterar så fruktansvärt tydligt mot allt det barrgröna och stamgrå. Det är därför tanten i skärt äntligen har fattat hur mycket sly det faktiskt växer i hennes pyttelilla skog.
In i det längsta har hon vägrat höra på andras välmenande tal om slyets långsiktiga fördärv och hyggesrensningens fröjder. ”Näe, allt ska vara precis som det är”, har tanten svarat. ”Det låter så trevligt när asplöven vispar omkring på kvällarna.”
"Rensandet tar hela hennes själ i sitt våld och snart förvandlas den skära människan till ett sågande vilddjur på två ben."
En djungel, det är vad hon håller på att skaffa sig. En ogenomtränglig grönska berikad med ett tjockt och stadigt växande lager av nerfallna grenar och halva stortallar som slängts omkring under sedan länge bedarrade vinterstormar.
Det är därför hon har plockat ner fogsvansen från vinden. Det är därför hon har bestämt sig för att börja såga. Men bara det som växer närmast husen. Den del av tomten som så att säga bildar en ram kring byggnaderna.
Dock är det en sak som kvinnan med handverktyget inte har räknat med. Slygalenskapen. Den slår till med full kraft redan vid första sågspånsduschen. Tanten blir som besatt. Rensandet tar hela hennes själ i sitt våld och snart förvandlas den skära människan till ett sågande vilddjur på två ben. En röjande tornado. Glömd är alla tankar på att hålla sig inom ramen. Tanten sågar med rasande frenesi. Där ryker en björk och en krokig aspplanta och en ful liten tall. Där har en gran stuckit upp sin rufsiga skalle ur lingonriset och nu rivs den upp med rötterna. Taniga björkstammar, med kanske 20 år på roten och som skjutit sex sju meter upp i höjden, de faller till marken med en mjukt knakande i den allra sista barkslamsan.
Tanten har inte någon skyddsutrustning och ingen hjälm heller. En behandskad hand på stammen, en behandskad hand på sågen och sedan ramlar trädet åt rätt håll. Det är inte svårt alls.
Efter att ha stått i framstupa läge i flera timmar och sågat av alla krafter så rätar hon slutligen på ryggen och beskådar sitt verk med bävan. Jösses, vad ska grannarna säga?
Allt bortsågat blir till en väldig hög och innan dagen är till ända har hon uppfunnit en ny idrottsgren - kast med litet träd - ju kortare, desto längre.