Anledningen att jag kom att minnas snuset var en vän som berättade om att de äntligen skrivit policys och värdegrund för mångfald och inkludering på jobbet. Men att det var grabbarna i ledningen som i iver och glädje hade skrivit policyn och nöjt presenterat det som en stor satsning för resten av företaget. Då kom jag att tänka på hur nöjda grabbarna på högstadiet varit när snuset fastnade i taket. Det kändes ju riktigt bra i stunden.
Sen berättade min vän att inget hände, trots att frågan lyftes av de anställda på varje veckomöte. Hoppet som tänds av att ditt företag äntligen ska satsa seriöst på mångfald och inkludering kan göra att du känner att du vill ge ditt bästa till företaget. Och sen när ingenting görs: inga mål sätts, ingenting följs upp, ingen kompetensutveckling. När löftet om att få vara sig själv på jobbet faller platt är det som att gå på högstadiet och få en gammal snus i håret.
Det är värre än innan löftet om en levande värdegrund kom. Så lyft fram era värdegrunder. Vad står det där? Kanske behöver de lyftas ur lådan och få en uppdatering? Och hur ska värdegrunden komma till liv och börja påverka verksamheten till det positiva? Både för hur personalen mår och för ökad omsättning. För ni vill väl inte vara som en gammal snus som trillar ner från taket?