Att lösa problemet är inte omöjligt, men det kräver ett gemensamt tänkande.
Den här policyn skulle påverka i princip alla från länder utanför EU som söker permanent uppehållstillstånd. Undantagna är EU-medborgare med uppehållsrätt, de med ett EU-uppehållskort för familjemedlemmar och brittiska medborgare med uppehållsstatus efter Brexit.
Vissa hävdar att medborgarskapstester är avgörande eftersom de hjälper till att skydda ett lands unika historia och kultur, särskilt i en tid av utbredd immigration. Följaktligen, säger planens förespråkare, förstärker dessa tester en känsla av samhörighet som tros vara avgörande för att upprätthålla våra demokratiska institutioner. Andra antyder att syftet är lite mindre beundransvärt.
Det är uppenbart att en samhällsutbildning kan vara värdefull för nyanlända. Att tillhandahålla språkutbildning är viktigt för att hjälpa dem som ofta kommer från svåra förhållanden att förstå sina rättigheter, få stöd från våra institutioner och kunna delta i samhällslivet. Men att tvinga någon att lära sig ett språk för att bevisa sitt stöd för det demokratiska systemet – och knyta detta till deras möjlighet till medborgerliga rättigheter – är problematiskt.
Det finns dessutom ingen garanti för att dessa tester verkligen motiverar folk att lära sig. I Nederländerna introducerades till exempel en lag redan 2019 där nyanlända måste klara ett holländskt språktest inom tre år eller få böter. Ändå blev det ingen skillnad i hur många som klarade testet inom utsatt tid. En av fyra immigranter misslyckas.
Äldre immigranter, exempelvis från Afghanistan och Etiopien där utbildningssystemet ofta fallerat, klarar oftast inte testet. Det stödjer idén om att en persons sociala bakgrund och psykologiska tillstånd är viktigare faktorer för att lära sig ett språk än att bara vara motiverad.
Dessutom krockar ofta pressen på immigranterna att snabbt hitta ett jobb med kraven på att lära sig svenska. När man inte hunnit lära sig språket hamnar man ofta i enklare servicejobb som städning, där man har liten eller ingen kontakt med svenskar. Eftersom dessa jobb ofta är lågbetalda tvingas många dessutom jobba extra för att tjäna sitt uppehälle, och har lite tid för att delta i SFI.
Att lösa problemet är inte jättekomplicerat. Men det kräver ett gemensamt tänkande. Det är där SFI kommer in. Norran rapporterade nyligen om en studie från Skolinspektionen som visade att SFI-lärare förlitar sig på kursupplägg som inte är anpassade efter elevernas specifika behov, förmågor och mål. Många studenter hävdade att kursen inte var tillräckligt relevant eller anpassad till verkliga situationer, vilket gjorde dem dåligt rustade att kommunicera effektivt i vardagen.
Det säger sig självt att detta behöver förändras – SFI måste göras mer tillgängligt och mer elevfokuserat istället för att bara vara standardövningar som ska checkas av. Vi kräver inte att alla skolbarn i Sverige ska vara briljanta i biologi för att inte bli utvisade. Istället förbättrar vi själva utbildningen eller ger individuellt stöd.
Det kommer att krävas resurser och visioner för att förbättra SFI, men det måste prioriteras. Vi i norra Sverige behöver många fler medborgare för att hjälpa till att klara den gröna omställningen. Vi borde investera i människor och hjälpa dem att bosätta sig här och integreras, inte straffa dem för våra egna misslyckanden.