Personbilen fick kraftiga skador vänster fram.
Vi minns 2023
När larm kommer in försöker jag och mina kollegor åka ut så ofta som möjligt. Och det tycker jag är bra.
Som tidning har vi ett stort ansvar i det vi rapporterar. Det är viktigt att information blir rätt och det gäller även för blåljushändelser. Genom att själva vara på plats, med egna ögon se vad som hänt och prata med blåljuspersonalen ute på fältet minskar risken för missförstånd och felaktigheter. Dessutom kan vi via bilder och filmklipp visa er läsare vad som faktiskt hänt.
Men tillbaka till den där morgonen. Det var den 1 november och på sina hålla hade det snöat rätt ordentligt. När larmet kom in fick jag en liten klump i magen. ”Åh nej, en personbil och en lastbil, hoppas det gått bra”, tänkte jag.
Sedan gick jobbhjärnan i gång. Snabbt tog jag av mig mina innetofflor, satte på mig ytterkläderna och gick ut till bilen. Med mig hade jag mobil, en kamera och mikrofonutrustning. Och, såklart, en reflexväst. Vi ska alltid ha på oss reflexväst vid olyckor, så vi syns ordentligt.
På väg till Ursviken var jag fokuserad och lite nervös. Det är jag alltid när jag åker ut på larm. Det är sällan jag riktigt vet vad som väntar när jag kommer fram. Hur illa har det gått? Är någon skadad? Är någon allvarligt skadad?
Väl framme i Ursviken stod räddningstjänsten och dirigerade trafiken. Jag kunde svänga in och parkera bilen vid den intilliggande bensinmacken. Jag tog några översiktsbilder på olycksplatsen innan jag sedan gick över till andra sidan vägen där olyckan hade inträffat.
Personbilen hade kraftiga skador vänster fram. Den mycket större lastbilen hade klarat sig bättre. Jag fotade, filmade och ringde till redaktionen för att rapportera om läget vid platsen.
Efter en stund kunde jag åka därifrån. Jag hade då fått veta att olyckan, efter omständigheterna, hade gått förhållandevis bra. Ingen person hade behövt föras till sjukvård med ambulans. ”Skönt”, tänkte jag.
Det här var inte min sista utryckning för året och jag kommer helt säkert att åka ut på fler larm. Även då kommer jag att vara lite nervös och det tror jag är bra. Nervositeten är en sund signal från kroppen. Den påminner mig om att riktiga människor är inblandade i sakerna vi skriver om – och att det är viktigt att det blir rätt.