När man valde att bygga Finnfors kraftstation var Skellefteå en pytteliten stad men ändå gav sig staden på detta gigantiska projekt. Detta är något som dagens medborgare kan glädjas åt, både när det gäller tillgången till ström och investeringar som hela samhället har nytta av.
Bolidenbolaget har också alltid haft storslagna planer både när det gäller gruvor och smältverket på Rönnskär. Här uppfördes 1928 Europas högsta skorsten på 145 meter.
Alvar Lindmark som startade hissföretaget Alimak satsade liksom Boliden på höjden. Han siktade på att skapa en hiss som kunde nå upp till Gud där den första varianten passande fick namnet Jakobs stege. Och han är fortfarande den som kommit närmast den visionen. Alimaks hissar har nämligen använts vid byggen av många av världens högsta byggnader.
När Alvar Lindmark i början av 1960-talet planerade att bygga världens högsta hus som skulle förpassa Empire State Building i New York till en andra plats blev det emellertid för mycket för banken som ströp hans krediter. Av detta gigantiska projekt blev därför intet. Man kan ju fundera kring hur utvecklingen i Skellefteå skulle ha sett ut under de senaste decennierna om han lyckats med detta milt sagt vågade byggprojekt.
Nu undrar du kanske vad den här inledningen har att göra i en skogsbilaga, men det finns nämligen en spännande koppling till högtflygande planer. Och då tänker jag naturligtvis på Sara Kulturhus. Detta hus, som ritats av White Arkitekter, är byggt i huvudsak i trä. Med sina 20 våningar och 80 meters höjd är det ett av Europas högsta trähus.
Huset har levt upp till alla höga förväntningar när det gäller arkitekturen och den internationella uppmärksamheten. Priserna staplas på rad och Sara Kulturhus var säkert en bidragande orsak till att Time Magazine tidigare i år något överraskande utsåg Skellefteå till ett av världens topp-50 bästa besöksmål.
Det står helt klart att Sara Kulturhus blivit en internationell förebild för en ny epok i byggandet av höga hus. Här kan man dra paralleller till ”Chicagoeffekten” på 1880-talet där en stålstomme användes för att kunna öka antalet våningar. Paralleller finns även till ”Bilbaoeffekten”, där bygget av Guggenheimmuseet syftade till att skapa uppmärksamhet för staden Bilbao.
Sara Kulturhus fungerar också som en utställning över det trä- och teknikkunnande som finns i bygden där både lokalt material och ingenjörskonst använts för att realisera satsningen. Och detta handlar då om hela värdekedjan från skogen till färdiga produkter.
Råvaran till byggnaden, 1 200 kubikmeter trä, kommer från skog i regionen och trästommen har producerats i Bygdsiljum. Även de 205 modulerna, som utgör hotellrummen, är framtagna av lokala råvaror och producerade i Renholmen. Banbrytande teknik gör också att Sara kulturhus är praktiskt taget koldioxidneutralt. Detta tack vare lösningar utvecklade av Skellefteå Kraft och ABB. Skellefteå Kraft har försett Sara kulturhus med solpaneler, batterier och en värmepump som arbetar med el, vatten och fjärrvärme.