När man gör en produkt med ett brett innehåll som berör många, är det naturligt att människor reagerar på det som förmedlas. Konstigt, och tråkigt, vore väl annars. Men det finns många förväntningar och uppfattningar som tycks orimliga för den som har den minsta aning om vad journalistik faktiskt är.
Som lokalmedia beskylls vi för många saker. Vi blir anklagade både för att ”mörka sanningen” och att berätta för mycket, hänga ut personer och "förstöra för de som bara vill väl". Vi "skriver bara om negativa saker", alternativt "går i kommunens ledband". Vi ljuger, hårdvinklar och skriver helt utan belägg. Vi har inte heller förstått att alla vill ha det ena framför det andra.
En del tycks tro att vi har en egen, dold agenda. Men medias roll är inte att ta ställning, utan att ge människor bättre möjlighet att själva göra det. Vi värnar om de demokratiska principerna och ger de som inte annars får höras en röst. Vi följer branschens etiska riktlinjer och garanterar källskydd, så att drabbade och visselblåsare ska våga berätta. Vi granskar och redovisar hur skattepengar och maktpositioner används. För vem ska annars göra det?
Oberoende medier är utrotningshotade. Många vill skrämma oss till tystnad eller manipulera oss på olika sätt. I Ryssland mördas besvärliga journalister. I USA underminerade landets högsta ledning konsekvent hela yrkeskåren. I Sverige kallar högerkrafter öppet den största dagstidningen för "statsmedia". Förra veckan utsattes VLT:s redaktion i Västerås för bombhot i samband med Förintelsens minnesdag.
Men den oroväckande inställningen till journalistikens roll handlar inte alltid om hot och trakasserier. Den märks även på andra sätt, i vår vardag.
Att privatpersoner har svårt att se bortom sitt eget perspektiv är ganska förståeligt. Man är sig själv närmast och alla har vi våra åsiktsbubblor där vi trivs ganska bra. Men det är allvarligt när även offentliga företrädare verkar tro att media finns där för deras syften. När de förväntar sig att kunna göra ”beställningsjobb”, likställer redaktionellt material med annonser, vill kunna ändra fritt i citat och beskrivningar eller hotar med att sluta ge intervjuer för att vi inte skrivit som de vill.
Journalistik måste ha integritet. Vi vill och ska informera om samhällsskeenden och lyfta olika perspektiv, och vi hjälper gärna till att sprida det som sjukvård, polis eller andra myndigheter behöver nå ut med. Men vi är aldrig oredigerat någon annans språkrör. Representanter för det offentliga borde känna till det journalistiska uppdraget och arbetssättet bättre. Vi finns för att säkra insyn i kommunal och regional verksamhet och för att hålla makten hederlig. Vi prioriterar det som vi bedömer är intressant för många. Vi strävar efter balans och att motverka en svartvit syn, men har inte ambitionen att presentera en fullständig bild av någon annans sanning.
Ibland blir det fel, även för journalister. Det är olyckligt, eftersom förtroendet för media måste fortsätta vara högt. Felaktiga citat och faktauppgifter korrigerar eller förtydligar vi gärna, skyndsamt. Men vi tillrättalägger inte materialet för att det ska passa andras agendor. Den som är missnöjd eller vet mer får gärna komma med förslag på fler vinklar och perspektiv. Men det hjälper om de inte framförs tillsammans med förtäckta hot, skällsord och elva utropstecken.