Vi minns 2020
Förmiddagspasset som webbredaktör inleds kvart över sex och innebär i regel en dryg timme av ensamhet och tystnad på redaktionen innan övrig personal för dagen kliver in genom dörrarna. Sedan finns det dagar som inte riktigt är som de andra.
En sådan dag var det den 26 juli 2019. Även då hade jag morgonveckan på webben. Strax före klockan sex satte jag mig på cykeln och påbörjade färden från Moröhöjden mot centrum. Under cykelresan tittade jag aldrig över min axel och det var först när jag startade datorn och som jag såg mejlet från SOS Alarm – och sedan såg rökpelaren norr om Skellefteå. Det brann på Degermyran och det brann ordentligt. Jag ringde SOS, jag ringde räddningstjänsten och sedan fick jag tag på vår nyhetschef och meddelade honom att jag skulle lämna redaktionen och bege mig mot rökpelaren. Det var en oerhört varm sommarmorgon som jag spenderade med att bevaka brandmän som kämpade med att bevaka eldsflammorna. Det brann och brann, det rökte och det bara fortsatte att ryka flera dagar efter att räddningstjänsten fått kontroll på branden.
Nu höll det på att hända igen. 2019 hade blivit 2020 och juli hade blivit mars. Men återigen så rasade en stor brand i Skellefteå. Men den här gången var jag varken först i tjänst eller först på plats. Klockan var bara kvart över fem men trots den tidiga morgonen hade två av mina kollegor redan hunnit bevaka garagebranden på Norrvalla i över två timmar.
Det fick jag veta när jag läste det där mejlet från kollega Åhlund och jag kommer så väl ihåg den första meningen. "Få inte panik när du läser det här, men det brinner kraftigt i bussgaraget och det här kan få enorma konsekvenser för kollektivtrafiken".
Min kollega Jessica Dhyr bor alldeles i närheten av bussgaraget och redan innan klockan tre väcktes hon av en granne som bankade på hennes ytterdörr och skrek att det brann. Kollega Åhlund hade vaknat av VMA-larmet (det statliga svenska varnings- och informationssystemet) och tagit en första kontakt med räddningstjänsten för att få besked om brandens omfattning. Innan klockan tre var kollega Dhyr på plats för att prata med räddningsledare och säkerställa att vi på Norran visste allt om branden – för att kunna meddela våra läsare om vad som hade hänt, hur det påverkade dig och vilka konsekvenser det här skulle få för morgonens kollektivtrafik.
Efter en första kontakt med bussbolagen kunde vi slå fast att konsekvenserna efter branden inte alls var så stora som vi först befarade. Inga personer skadades i branden och sju bussar som vanligtvis trafikerar kusttrafiken totalförstördes.
Redan när min väckarklocka ringde var branden under kontroll men räddningstjänsten blev kvar på platsen många timmar efter det. Efter att jag ringt alla samtal till olika bussbolag och räddningstjänsten kunde jag sedan vid klockan sju besöka olycksplatsen – drygt fyra timmar efter att mina två kollegor påbörjat bevakningen.
Kollega Åhlund kunde sedan snabbt konstatera att de två enorma bränderna som rasat i Skellefteå båda inträffat samma dagar som jag haft morgonpasset på webben. Därför kan jag nu glädja er att jag bytt avdelning och numera är placerad på sportredaktionen, så förhoppningsvis innebär det att det är slut på nattliga bränder..