En ukrainsk soldat vaktar Frihetstorget i centrala Kiev.
Det känns som att vi över en natt förflyttades 83 år tillbaka i tiden, till 1939 när Tyskland invaderade Polen och Sovjetunionen gick över gränsen till Finland. Skillnaden mot då är att vi denna gång kan följa kriget i realtid. Bilderna sköljer över oss och det är omöjligt att värja sig när vi ser familjer splittras, barn som gråter, tonåringar med vilsen blick som poserar med vapen i hand och den fruktansvärda förödelse som kriget för med sig. Känslan av Davids kamp mot Goliat är påtaglig när vi ser ett fåtal tappra soldater strida mot ryska stridsvagnar.
Ukraina har kämpat hårt för att frigöra sig från Ryssland. Nu betalar det ukrainska folket med sina liv för att de valt den demokratiska vägen, medan omvärlden ser på från första parkett. I alla fall den del av världen som har möjligheten att kunna ta del av fri och oberoende journalistik. Demokrati och pressfrihet är något som vi i Sverige tar för givet, men så ser det inte ut i många andra länder. I Ryssland finns bara ett fåtal fria medier kvar och oberoende journalister riskerar att förföljas och i värsta fall dödas.
Den 1 mars träffades ett tv-torn av ryskt artelleri, vilket slog ut tv-sändningarna. Tidigare besköts och skadades två danska journalister, de har nu lyckats lämna landet.
Istället använder Putin de statskontrollerade medierna för propaganda, för att visa upp en bild av verkligheten som gynnar regimen. Härom dagen stängde Ryssland ner ytterligare två oberoende medier, en tv-kanal och en radiostation, och det är ingen slump att just journalister och folkvalda politiker sägs toppa Putins ”dödslista” över vilka personer han först vill eliminera i Ukraina. Genom att tysta dem som kan väcka opinion är chansen att kunna ta och bibehålla makten betydligt större och härom dagen besköts även ett tv-torn i Ukraina, vilket ledde till att tv-sändningarna slogs ut och fem personer dödades.
En äldre kvinna i ruinerna efter ett ryskt bombanfall. Det materiella förstörelsen är enorm.
Tack vare att det finns reportrar och fotografer på plats i Ukraina kan vi följa det som det händer och bilda oss en egen uppfattning. Lägger man till den information som kommer i andra kanaler, som sociala medier, blir flödet ännu större men där måste man också vara betydligt mer källkritisk. Många barn och unga använder plattformar som Tiktok, där uppgifterna som sprids ofta är omöjliga att bekräfta och det är viktigt att vi vuxna är medvetna om det. Jag har de senaste dagarna följt rapporteringen både i svenska och internationella medier och det är tydligt att journalistikens uppgift att granska fakta och föra fram sanningen aldrig varit viktigare än nu.
Christer Johansson försöker fly från Ukraina. Nu befinner han sig i Lviv, vid Karpatiska bergen. Bilden till vänster är från ett skyddsrum han befunnit sig i.
Det gäller även oss inom lokal media, där vi på Norran bland annat träffat Oleg Berezovskiy, som tvingades fly från Ryssland där han arbetade som granskade journalist för 13 år sedan, och Taisiia Mosissa i Norsjö, som flyttade hit från Ukraina för åtta år sedan men har släkten kvar i hemlandet. Vi har också träffat Anna Stenberg, uppvuxen på Krim som har en stark koppling till Ryssland, och Tomasz som jobbar på Northvolt och har familjen i Polen, ett land som tagit emot hundratusentals flyktingar de senaste dagarna.
Vi har också vid flera tillfällen intervjuat Christer Johansson från Skråmträsk, som befinner sig i Ukraina och vi har skildrat hur företag i Skellefteå påverkas av sanktionerna mot Ryssland och även hur hockeyspelare från bygden, som numera spelar i ryska KHL, upplever situationen. För kriget i Ukraina är inte en konflikt som pågår långt borta, den är nära både geografiskt och känslomässigt, och det finns många i vår närhet med stark koppling till landet.
Över hela världen protesterar hundratusentals personer mot kriget och även i Sverige har det arrangerats manifestationer. I måndags hölls den första i Skellefteå och den 3 mars är det dags igen. Många skänker också pengar till hjälporganisationer. Det är fint att se världen stå upp för frihet och demokrati och att även många ryssar vågar visa att de inte står bakom kriget, trots att de riskerar stränga straff. Vi kan bara hoppas att de sanktioner som väst infört får önskad effekt och att kriget snart är över. För varje dag som går ökar det mänskliga lidandet och flyktingströmmen blir allt större. Varje dödsfall är en enorm tragedi, oavsett vilken sida det handlar om, och många känner stor frustration över det som händer.
Fortsätt att ta del av journalistiken, både här i Norran men också i andra etablerade medier och stötta gärna oberoende journalisters viktiga arbete runt om i världen – exempelvis via organisationen Reportrar utan gränser. Det som händer nu är historiskt, men till skillnad från för 83 år sedan så har vi insyn och därmed en möjlighet att påverka i den mån vi kan. Ingen kan efteråt säga att vi inget visste.
Hundratusentals människor har flytt från sina hem sedan kriget bröt ut i Ukraina.
