Därför skriver vi – Våldets konsekvenser måste skildras

Som redaktionschef har jag förmånen att kunna bestämma vilka bevakningsområden Norran ska prioritera. Många är givna – som samhällsbyggande och nya företagsetableringar. Men vi fokuserar också på ett svårare ämne. Mäns hat, hot och våld mot kvinnor.

Mäns hot och våld mot kvinnor är ett prioriterat bevakningsområde, skriver Norrans redaktionschef Helena Strömbro Ershag i en krönika.

Mäns hot och våld mot kvinnor är ett prioriterat bevakningsområde, skriver Norrans redaktionschef Helena Strömbro Ershag i en krönika.

Foto: TT/Norran

Krönika2021-04-22 20:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Våld "i nära relation" kallas det ibland, något olyckligt. För risken finns att vi – istället för att se den systematiska misshandeln och nedbrytningen av kvinnor – gör tolkningen att det rör något privat. Ett familjedrama, ett bråk som urartat. Det kan bidra till att problemet marginaliseras. Hur vore det om mäns våld mot kvinnor istället fick samma uppmärksamhet och bekämpades med samma resurser som det grova våldet män emellan?

Sverige i april. Under tre veckor mördas fem kvinnor. Det är en mörk trend som bara fortsätter. Enligt statistik från Brå mördades förra året 13 kvinnor av en man de hade, eller hade haft, en relation med. Långt fler lever med fysisk och psykisk misshandel, som ofta pågår i det fördolda. Inte sällan med barn som ser på. 

Om detta må vi berätta. För våldet pågår också här. Som lokalt mediehus behöver vi beskriva den verkligheten. Därför skildrar vi rättsprocesserna och hur straffen ser ut för männen som misshandlar. Vi återger advokaternas och åklagarnas framställningar, de argument som används. Vi träffar dem som jobbar med att utreda, förebygga och hjälpa. Vi kartlägger männen som slår och våldtar, men framförallt vill vi berätta om konsekvenserna för brottsoffren. Kvinnorna som får bära med sig ärren av det som hänt. Kvinnorna som måste fortsätta vara rädda. Som kanske inte överlever. 

Det är ett tufft ämne att skriva om. Våra reportrar vistas i mörka hål fulla av groteska detaljer. Det är tröstlöst att följa alla återkommande fall där gärningsmännen – om de ens döms till fängelse – kommer ut efter kort tid och fortsätter sina brott. 

Det är en svår balansgång att avgöra hur mycket vi ska skriva ut. Vi vill inte förvärra för de redan utsatta. Samtidigt är det viktigt att visa på allvaret i männens handlingar och hur oerhört grovt våldet ofta är. Vi är tacksamma över kvinnorna som själva vågar berätta sin historia. Vi vet att det inte är lätt. 

Jag hoppas att vår bevakning kan påverka. Att insikten sprids om att mäns våldskapital skadar hela samhället. Att fler krav ställs på att öka skyddet för våldsutsatta. Att fler kvinnor vågar lämna livsfarliga relationer. Att alla män börjar ta större ansvar för frågan. 

Våldets konsekvenser måste belysas, om och om igen. Vi lovar att fortsätta.