Innan larmet kom kunde vi ta det lugnt. Jag bad bland annat Mikael Wentzell (nĂ€rmast kameran) och Andreas Ă
ström att sÀtta sig i ambulansen sÄ jag kunde ta nÄgra nÀrbilder pÄ komradion.
Vi minns 2023
NÀr jag i vanliga fall kör i trafiken och ser ett blinkande blÄtt ljus i backspegeln kan jag kÀnna ett vagt stresspÄslag. Inte sÄ att jag blir en trafikfara, utan bara för att jag Àr rÀdd att hamna i vÀgen. Jag hÄller mig alltid undan sÄ gott det gÄr för att slÀppa förbi blÄljuspersonalen och det har hittills gÄtt bra varje gÄng. NÀr det blinkande ljuset passerat kan jag pusta ut.
För nÄgra mÄnader sedan fick jag dÀremot inte pusta ut. Djupandningen fick slÀnga sig i vÀggen.
Besöket pÄ ambulansstationen blev en av Ärets höjdpunkter: lÀttsamma mÀnniskor som dessutom stÀllde upp pÄ mina högst experimentella foton. PÄ bilden syns Frida Gustafsson och Christoffer Wentzell.
Det Ă€r september mĂ„nad. Jag Ă€r ny pĂ„ jobbet nĂ€r jag fĂ„r frĂ„gan att hjĂ€lpa till att skriva en text. Min kollega Ulrika Nohlgren har pĂ„börjat en omfattande artikel om dygnsvila. Den första oktober skĂ€rps reglerna â elva timmar sammanhĂ€ngande vila Ă€r det som gĂ€ller!
De flesta intervjuerna Àr redan genomförda, men för att artikeln ska bli komplett behövs nÄgra röster till. Jag fÄr i uppgift att bland annat kontakta nÄgra arbetare som direkt berörs av skÀrpningen.
BlÄljusverksamheten berörs ju i allra högsta grad, tÀnker jag.
Jag bokar en tid hos ambulansen i SkellefteÄ och pÄ plats fÄr jag trÀffa flera ur personalstyrkan. Vi sitter i nÄgra fÄtöljer runt ett bord i det gemensamma utrymmet pÄ ambulansstationen. Vi pratar en stund och nÀr intervjun Àr avklarad ska jag ta en bild.
Jag tycker förvisso att vi befinner oss i en ganska trevlig lokal, men den Ă€r inte sĂ„ âflashigâ eller illustrerande som jag vill ha den.
â Kan vi fota vid ambulanserna? undrar jag.
Det gÄr bra! Vi beger oss ut i bilhallen.
â FĂ„r jag hoppa in i en?
Flera olika personer fick lyfta upp mig för bildernas skull. Bröderna Christoffer och Mikael Wentzell var tvÄ av dem.
Svaret Ă€r ja och jag blir som ett barn igen. Jag kommer nĂ€stan i extas! Jag hoppar in i ambulansen och fotar nĂ€r personalen lyfter bĂ„ren mot kameran. Jag fotar sköterskorna, utrustningen, i och utanför ambulansen... SĂ„ hĂ€r pĂ„gĂ„r det en stund. Sen fĂ„r jag lĂ€gga mig pĂ„ bĂ„ren â för konstens skull! GENIALISKT.
TĂ€nk en bild dĂ€r jag â fotografen â blir lyft in i ambulansen. En sĂ„ kallad POV-bild (âpoint of viewâ). Hur coolt blir inte det?
För att remmar och dylikt inte ska trassla in sig i skenorna knÀpps bÀltet upp pÄ bÄren, jag fÄr sÀtta mig och sen blir jag fastspÀnd. Nu sitter jag fast hÀr.
Jag blir upplyft och inskjuten i ambulansen ett par gÄnger av olika personer. FotografhjÀrtat tar ett extra skutt. SpÀnnande bilder och en superrolig stund med trevliga mÀnniskor. Det kan inte bli bÀttre Àn sÄ hÀr.
DÄ hÀnder det: plötsligt har en av ambulanssjuksköterskorna försvunnit spÄrlöst. Det har kommit in ett larm och nu Àr det utryckning pÄ gÄng!
Vilket fordon ska Äka pÄ larmet? Den jag sitter fastspÀnd i? Nej men sÄ bra.
Panik.
Ambulanssjuksköterskan Andreas Ă
ström som jag intervjuat försvinner plötsligt frÄn fotograferingen. Inom kort Àr han tillbaka i bilhallen och Äker snabbt i vÀg pÄ utryckning.
Personalen behÄller dock lugnet. De jobbar effektivt och metodiskt vilket kÀnns tryggt. Jag har dÀremot aldrig kÀnt mig sÄ i vÀgen.
NÀr jag vÀl krÄnglat mig loss frÄn bÄren kÀnner jag mig som ett ofrivilligt kravallstaket var jag Àn befinner mig.
TĂ€nk om jag sinkar utryckningen? Ăr det blĂ„ljussabotage? Kommer jag hamna i finkan för det hĂ€r? Jag hoppas att stressen inte syns pĂ„ mig...
De som ska Ă„ka pĂ„ larmet kommer in i bilhallen, sĂ€tter sig i ambulansen â utan journalist i bagaget â och kör i vĂ€g.
Personalen stĂ€llde om till âwork modeâ pĂ„ ett ögonblick nĂ€r larmet kom in. Det kĂ€ndes tryggt att de kunde behĂ„lla lugnet nĂ€r jag kĂ€nde intern panik. Jag hoppas det inte syntes utĂ„t...
I slutÀnden sinkade jag aldrig ambulansen. Den tog sig i vÀg utan mig i bakluckan.
Det visar sig att jag trots allt inte fördröjer arbetet under utryckningen. Allt gick bra. Jag frÄgade aldrig specifikt, men det verkar inte ha varit nÄgon allvarlig olycka eller liknande för ambulansen rullade in pÄ stationen igen innan jag hann lÀmna byggnaden.
Tur för mig, annars hade jag kanske suttit i finkan nu.