Vi har, efter många års kamp för vårt barns rätt till en trygg skolgång, till slut gett upp och bytt skola. I många år har vårt barn blivit systematiskt utsatt för mobbing av flertalet elever i den gamla skolan. Detta har gett ett oerhört dåligt mående hos barnet, ett mående som till slut även fått fysiska uttryck.
I vår enfald tänkte vi att det nu äntligen skulle lugna sig, att vårt barn äntligen skulle kunna andas igen, sova på nätterna, äta, skratta ... Men då visar det sig att vårt barn inte räknas som en person med ett värde för vår kära kommun.
Trots att vi ansökt om skolskjuts på särskilda grunder, där vi förtydligat att det gäller ett barn som under många år farit fruktansvärt illa i skolan och att det inte är rimligt att barnet ska åka buss tillsammans med gymnasieeleverna på morgonen. Där vi också understryker i ansökan att det är absolut orimligt att barnet förväntas sitta på Skellefteå busstation – i allt stök som är där på eftermiddagarna och återigen bland gymnasieeleverna – i nästan en och en halv timme varje eftermiddag.
Ändå väljer Skellefteå kommun, efter ett oerhört kort övervägande, slentrianmässigt att gå den enklaste vägen. En väg där ingen behövde känna efter eller göra ett ställningstagande. Kommunen väljer alltså att bevilja barnet att åka buss med gymnasieeleverna och inget annat. Detta är nämligen i princip inget beslut utan bara en bekräftelse på den rätt som barnet redan haft i många år.
Varje morgon går det en taxi från vår by som sedan lämnar av tre barn på närmaste skolan. Skellefteå kommun menar att det vore en enorm fördyring för dem att betala tio minuters extrafärd vidare in till stan, så att mitt barn kan få gå i en skola där hen mår bra.
En av Sveriges rikare kommuner, menar på allvar, att mitt barn inte är värd tio minuter taxi varje morgon. Ej heller är barnet värd att få en trygg resa hem, utan är tvungen att hänga i stan i över en och en halv timme varje dag för att åka med gymnasiebussen. För som i så många andra byar runt Skellefteå så går det inga vanliga bussturer hit.
Det gäller ett relativt litet barn. Ett sorgset barn. Ett barn vars psykiska mående är för dyrt för Skellefteå kommun att tillgodose. Pengar är inte allt här i världen, men att de är betydligt viktigare än ett barns mående, det är i alla fall ett som är säkert.
Barnen är vår framtid