Förskoleverksamheten i Skellefteå har sedan länge passerat gränsen för vad barn och personal ska tåla. Det krävs tre och ett halvt års högskoleutbildning för att bli förskollärare. Barngrupperna är alldeles för stora, cirka 20 barn i åldrarna ett till fem år på tre personal. Oftast är det endast två personal som jobbar med barnen på grund av de många övriga uppgifter som de måste utföra.
Vi som jobbar där förutsätts att hinna dokumentera, förbereda aktiviteter, ta fram material, läsa information och ta del av den senaste forskningen. Men vi ska också gå på kurser (utan insatt vikarie), ha olika ansvarsområden såsom matematik, natur, teknik, språk, krisgrupp, brandskydd, vikarieanskaffning, inköp och ekonomi. Dessutom ska vi ha kontakt med förskoleklass, skola, ta hand om inskolning av nya barn med föräldrar, vara schemaansvariga samt ta emot elever och utbilda dem.
Dessutom går vi på informationsmöten samt förbereder föräldrasamtal och föräldramöten. Vi ordnar även med firande av olika högtider och städar efter barnen. Men vi går också varje månad på många träffar med olika yrkesgrupper som till exempel förskolechef, specialpedagog, lärare och psykolog.
Eftersom att barnen är små och behöver hjälp med det mesta utför vi flera lyft per dag, vilket gör att många får problem med värk och blir utslitna. Hörselproblem är också vanligt bland både barn och personal.
Ifall vi har tur hinner vi ta vår lunchrast på 30 minuter, men fikaraster har vi aldrig. Det skulle helt enkelt inte fungera, eftersom personalen behövs hela tiden bland barnen. De flesta förskolor har inte ens ett fika- eller rastrum. Vi äter tillsammans med barnen och betalar också för maten, trots att vi då jobbar och hjälper barnen. När någon är sjuk eller ledig sätts det oftast inte in en vikarie, eftersom det helt enkelt inte finns någon att tillgå.
Många av de yngre nyutbildade som tagit dyra studielån säger att de inte vill fortsätta jobba inom förskoleverksamheten, eftersom de tycker det är så stressigt och dessutom dålig lön. Många har gått ned i arbetstid för att orka jobba kvar och många, både yngre och äldre, funderar just nu på att säga upp sig. Det är definitivt inte okej som läget ser ut just nu.
Minska arbetsuppgifterna och antalet barn i grupperna nu, så vi hinner ägna oss åt det viktigaste uppdraget och det vi är utbildade till – arbetet med barnen.
Förändring önskas