”Alla elever ska bli sitt bästa jag” är ett motto som Skellefteå kommun har för sina för- och grundskolor. Just nu rimmar det väldigt illa med den situation som råder inom skolans värld. Det ska sparas, sparas och åter sparas. Dessutom talas det om ännu mera besparingar redan till kommande vårtermin. Det kan till exempel innebära ihopslagning av klasser och neddragning av personal till ett minimum. I värsta fall börjar väl pratet om att lägga ner skolor igen.
Ingenting, som inte är absolut nödvändigt, i materialväg får köpas in. Om en lärare blir sjuk och måste stanna hemma ska kollegorna täcka upp minst två dagar innan en vikarie sätts in. Det innebär att en klass kan ha fyra till fem olika lärare på en dag som hoppar in och genomför ej planerade lektioner. Dessa lärare förlorar dessutom sin egen planeringstid för sina egna lektioner. Den lärare som är hemma och är sjuk mår ännu sämre när den vet att kollegorna får slita med att täcka upp för sjuklingen.
Samma system gäller även om det tas ut VAB-dagar eller deltagande i samhällsuppdrag. Det blir en riktig besparing, för i sådana fall kommer lönen från ett annat håll. Vid eventuell tjänstledighet blir det ett ganska rejält avdrag på lönen, så då är en vikarie faktiskt billig.
Skellefteå kommun är dessvärre inte ensamma med att tvingas ta till sparåtgärder. I nästan alla Sveriges kommuner är det likadant. Hur har det blivit så här? Grundorsaken är att kommunerna tilldelar skolorna en budget som är för liten från början. Alla kostnader höjs mera än vad budgeten gör.
Vilka följder kan detta sparande få? Troligen kommer färre elever att nå målen, för resurser har dragits in. Skolpersonal blir sjukskrivna, när färre ska göra allt som det tidigare fanns fler att fördela uppdrag på. Skolpersonal väljer att säga upp sig och byta jobb. Till sist, vem vill utbilda sig till lärare i framtiden? Inte blir det de skarpaste hjärnorna, de väljer annan utbildning med bättre lön och arbetsvillkor
Pensionerad lärare