När kommunfullmäktige röstade igenom kollektivtrafikomläggningen ingick i paketet att de som förlorade sina busslinjer skulle kunna åka med skolbussen. Dessutom skulle man ha tillgång till något man kallade för närtrafik. Det vill säga en ringbil två gånger i veckan, något som skulle vara ett värdelöst och undermåligt lågbudgetsubstitut för en kollektivtrafik värd namnet.
Varken det ena eller det andra gick att genomföra, men man tog ändå bort bussarna. Så där stod en rad byar helt utan kollektivtrafik. Detta var inte vad fullmäktige röstade om. Eftersom villkoret om ersättningstrafik inte uppfylldes finns det inget mandat för att ta bort bussarna.
Vi har varit helt utan kollektivtrafik i ett halvår nu. Detta har inneburit psykiskt lidande, en massa praktiska problem och en allmänt försämrad livskvalitet. För den bilburne är det kanske svårt att förstå, men busslinjen är för oss som inte kör bil något av en livsnerv.
Nu ryktas det faktiskt om att vi ska få en buss till hösten – till hösten! Vi skulle alltså vara utan buss ett halvår till. För centrala stan har man talat om en buss varje kvart, men vi ska inte ens ha en i kvartalet. Detta kan vi inte acceptera.
Så, lägg allt annat åt sidan och skaka fram någon form av kollektivtrafik till oss som blev utan. Vi efterlyser något som lyst med sin frånvaro genom hela den här cirkusen – dialog med de berörda.
Ragvaldsträskbussen