Insändare: Vägbelysning – jag skriker ut min frustration

Foto: Yvonne Rönngren

Samhälle och välfärd2020-02-13 18:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
undefined

Som boende i Ljusvattnet, Burträsk, måste jag få skrika ut min frustration. Efter en kort frist, efter omtaget i belysningsfrågan, så har det nu presenterats ett nytt förslag. Jag måste få säga att förslaget är en besvikelse och jag tycker att skillnaden från det första förslaget inte är särskilt stor. Tycker att det känns konstigt att det här förslaget framställs som något positivt.

Enligt förslaget så släcks belysningen i stora delar av vår by. Jag tänker främst på skolbarnen som under årets mörka månader, som är rätt många, ska stå ute vid vägen och vänta på skolbussen. Utefter sträckorna som kommunen planerar att släcka bor det ett flertal barn.

Vägarna har dessutom inte underhållits särskilt bra. Så vägen barnen står och går på kommer att vara mörk, gropig, hal och spårig. Inte särskilt tryggt. Just nu går skolbussen runt hela byn, men det kan förändras från år till år. Helt plötsligt så ska skolbarnen promenera efter dessa mörklagda vägar för att nå närmsta hållplats.

Vi i Ljusvattnet gillar att motionera och promenera för att värna hälsan – vår egen samt våra hundar och hästars hälsa. Detta kommer också att kännas otryggt när belysningen släcks. Inbrott och andra otrevligheter har ökat de senaste åren och mörklagda byar underlättar för inkräktare och skapar otrygghet. Man kan undra om besparingarna på belysningen i stadskärnan sker i samma utsträckning.

Kommunen måste börja jobba för att även göra landsbygden attraktiv. Ska kommunen nå sitt mål med antalet invånare fungerar det inte att bara satsa på stadskärnan. Man blir arg, ledsen och besviken när ett sånt här förslag läggs fram när man samtidigt kan läsa i media hur mycket kulturhuset beräknas gå back. Förutom den enorma kostnad som redan var planerad.

Visa lite empati och hjärta. Tänk om, tänk rätt. Restaurera och låt oss behålla de ljuskällor vi har i dagsläget. Ge oss framtidshoppet vi förtjänar.

Nina Holmström, Ljusvattnet