Jag har varit sjuk väldigt länge, faktiskt så länge så att mina barn som går i lågstadiet inte kommer ihåg att jag varit frisk. Pressen från Försäkringskassan gjorde att jag även blev utbränd och var mer eller mindre liggandes i flera år, med smärta och ångest.
Nu har jag börjat att jobba igen, på mitt gamla jobb som jag älskar och som även älskar mig tillbaka. Arbetsgivaren ger mig tid att få komma tillbaka nya jag, men Försäkringskassan ger mig ingen tid. De tycker att fem månader är tillräckligt med tid för att komma tillbaka.
Försäkringskassan vill flytta över mig till Arbetsförmedlingen eftersom de säger att min arbetsgivare inte längre har något rehabiliteringsansvar. De menar att det borde finnas ett arbete där jag kan sitta i lugn och ro, utan några krav från arbetsgivaren, och helst nära mitt hem.
Alla som känner mig vet att jag verkligen försöker allt jag kan för att hitta balans. En balans mellan Försäkringskassan, jobbet, familjen och mig själv. Nu såg jag att att vi kommer få sänkt skatt, 137 kronor i månaden. Då kan i alla fall jag köpa fyra till fem extra brödlimpor per månad. Men om jag blir en sjukskriven arbetssökande, så är det nog bara limpor som min familj kommer att få äta.
Alla har säkert någon i sin närhet som kämpar med sjukdom eller något annat de inte rår över. Nu uppmanar jag alla att inte bara titta rakt fram på vägen, ni har säker vänner som redan ligger i diket. Ni skulle säkert kunna hjälpa dem genom att betala lite extra, extra i det som så fult kallas skatt. Jag tror den extraskatten skulle göra så Försäkringskassan tog bättre beslut, skolorna och äldreomsorg hade bättre förutsättningar och så vidare.
Jag försöker hitta balansen, gör du?
T, Skellefteå