En artikel i Norran den 27 april tar upp föräldrars önskan om att bättre kunna förstå om ett barn börjat använda droger. Jag vill här delge lite egna erfarenheter från ett liv som förälder, vars barn fram till i dag sumpat halva sitt liv av den anledningen.
Jag har många gånger undrat om jag själv kunnat göra något annorlunda. För det första som händer när något börjat gå fel är nog den egna oron. Ligger du vaken och funderar över ditt barn mer än vanligt, är det mycket troligt att du har skäl för oron.
Men tecknen kan verka banala. Du blir själv mer ifrågasatt. Barnet idoliserar kanske en artist som du inte känner ett dugg för. Det kan vilja inreda ett annat rum som sitt. Börjar vara med kompisar du aldrig ser hemma hos dig. Vänder på dygnet. Ger svävande svar på hur det går i skolan. Klagar kanske på någon lärare. Kan verka ointresserad att söka sommarjobb som andra.
Så händer någonting mer drastiskt. Jag glömmer aldrig en natt när sonen fortfarande satt vid datorn. ”Men gå och lägg dig nu”, sa jag och vände om. Då kom han rusande efter. Jag backade in i ett rum där det råkade hänga verktyg på en vägg. Han grep tag i en hammare och hotade att slå ihjäl mig, alldeles stel i blicken. På något sätt lyckades jag ta mig förbi honom och ut.
Just då förstod jag ingenting. Förklaringen fick jag först senare. Någon med kunskaper om droger menade att han troligen hade befunnit sig i någon fas av avtändning. Men då hade jag redan fått mer fakta av honom själv. Sonen ville ha hjälp med en skuld på 8 000 kronor för hasch. Hjälpte jag honom ur knipan, lovade han att sluta. Uppriktigheten gjorde intryck och jag såg till att han fick pengarna.
Men löftet att sluta torde ha övergetts tämligen snabbt. Därefter har många liknande föresatser och förhoppningar krossats gång på gång. Som anhörig försöker man tro gott om den som drogar, men man har snarare blivit medberoende.
Om detta kan mycket sägas, likaså om samhällets möjlighet till hjälpinsatser. En del har känts välmenande, men ändå gått fel. Rent hårresande är att han under flera år lyckats manipulera sjukvården, att på legal väg fått utskrivet amfetaminbaserade preparat. En åtgärd som psykiatrin nu lovat att avbryta. Men för en varaktig förändring krävs också så mycket mer.
En förälder bland många