Samtidigt som det framhålls hur långlivade pensionärer tär på kommunkassan, får vi också veta att det finns viss språkförbistring inom hemtjänsten - inte minst i norra Norrland. Språkombud har nämnts som en lösning, det vill säga ytterligare en kostnad.
Vi föreslår en enklare och billigare metod, som borde avhjälpa bägge problemen samtidigt. Nyttja sysslolösa, men erfarna vårdtagare som språkresurs. Vad gäller bonnskan så finns inte bättre lärare. Alltså, låt en del av hemtjänstens tillsynstid bestå av små samtal, som inte handlar om dagens hälsotillstånd, maten och medicinerna.
Glömska och dålig tidsuppfattning är inget hinder i sammanhanget. En gammal person kan garanterat benämna saker och företeelser i sin omgivning. Personen blir glad och tillgänglig om besökaren efterfrågar äldre tiders seder och bruk.
Garanterat att en relativt nyanländ och nyanställd inom hemtjänsten snabbt utökar sitt ordförråd. Denna person får dessutom goda insikter i svenskt vardagsliv, förr och nu. Tänk så många personligheter - från stad och land - som dagligen kommer att bidra till inlärningen. Bäst av allt är att alla parter tjänar på arrangemanget. Samtalen genererar kunskaper och självkänsla hos de agerande, kommunen slipper anställa specialister.
Om vårdtagarna, som betalar för den tid de betjänas, engageras som språkresurs åt folk inom hemtjänsten kanske de slipper bli kallade tärande. Varför inte testa?
Tankemödrarna