Norrans Mikael Bengtsson avslutar ledaren, Norran den 5 mars, med att apostrofera Liberalernas enfaldiga floskel om att klassresan börjar i klassrummet och spär sedan på med att introducera ytterligare en enfaldig floskel, att även könsresan börjar i klassrummet.
För mig är skolresultatens klass- och könsskillnader naturliga. Skillnaderna i skolresultat, de grundläggs långt före barnen börjar skolan. Flickor, liksom deras mödrar har, under förskoletiden i mycket högre utsträckning ägnat sig åt aktiviteter som leder till att de kommer till sin första skoldag rustade med tiotusentals fler ord i sitt ordförråd än de pojkar som blir deras klasskamrater.
Ordförrådsförsprånget klarar skolan i bästa fall att vidmakthålla, men inte sällan vidgas språkklyftan under resan till gymnasiet. Och det sker i ett samhälle, i en skola, där det talade och skrivna ordet är a och o för att kunna tillägna sig ett skolresultat som gör att ungdomarna fritt ska kunna välja mellan universitetsstudier eller lönearbete efter gymnasietiden.
Studiet av språk visavi klass och kön var ett centralt tema under mitt 40-åriga fackliga politiska vara. Jag är övertygad om att ifall skolan ska kunna bidra till jämlika klass- och könsresultat så måste vuxenvärlden skrota föreställningen att resan till klass- och könsjämlikhet börjar i klassrummet och istället inse att den resan börjar när vi föds.
Ifall vi vill att våra barn, när de kommer ut i vuxenlivet, äger ett målande tal- och skriftspråk med vilket de ska kunna gestalta sin verklighet, sina tankar och idéer i alla de situationer som behovet kan uppstå – ja då leder det inte till måluppfyllelse att sitta och vänta tills barnen börjar skolan med den språkutveckling som är en nödvändighet.
Och den måluppfyllelsen är i sin tur viktig för att våra barn inte ska bli offer för samhällets utveckling utan tro sig om att vara oumbärliga aktörer för att bygga ett kvalitativt bättre samhälle än dagens klassamhälle.
Kjell Hanseklint, Myckle