Skellefteå kommun verkar vara totalt ointresserad av förekomsten av droger i kommunen. Redan 2014 kom en studie från Umeå universitet som visade förekomsten av narkotiska preparat i avloppsvatten. Undersökningen gjordes i 33 städer, varav Skellefteå var en. Om man tittar på rapportens slutsatser så är det utan tvivel viktig information för alla de 33 städerna. Tittar man på hur de andra kommunerna har tolkat resultaten, och vad de gör, så är det en klar skillnad mot Skellefteå.
Det regionala ANDT-rådet i Sörmland (som arbetar mot alkohol-, narkotika-, dopning- och tobakanvändning) erbjöd länets samtliga kommuner att delta i nya mätningar av narkotikaspår i avloppsvatten under 2017-2018. Samtliga kommuner deltog för att få en blid av om droganvändningen ökar eller minskar. En högst relevant åtgärd. Även andra preventiva åtgärder använder dessa kommuner som definitivt saknas i Skellefteå.
När jag träffar och pratar med ungdomar i vår kommun blir bilden inte ljus. De berättar om hur enkelt det är att få tag på droger i Skellefteå. Om jag rannsakar mitt minne så dyker det upp berättelser om att det även för 20 år sedan var enkelt att få tag i narkotika.
Kommunen har nu vaknat till och föreslagit en frivillig urinscreening av skolungdomar, som en möjlighet att förhindra narkotikans utbredning. Men dröm om min förvåning när Vänsterpartiet överklagade ärendet till Förvaltningsrätten, bara för att det är kränkande att bli utsatt för denna screening. Begriper mig inte på hur Vänsterpartiet resonerar. Om man bara kan rädda ett liv så är det värt det. Nu i dagarna beslutade Förvaltningsrätten att inte ta upp överklagan. Om nu inte denna politiska falang överväger att överklaga i en högre instans så kan kommunen arbeta vidare.
Undrar hur många av er politiker som har besökt en knarkarkvart? Jag har gjort det. Den tragik som går att utläsa av besöket ger en tragisk bild av ett människoliv.
Lennart Gustavsson Tuvan