I media har det under hösten rapporterats om att unga funktionshindrade blir utan aktivitetsersättning när de fyller 30 år och fortfarande är sysselsatta i någon form av daglig verksamhet. De som råkar ut för detta är inte i någon bra situation. Att personer petas ut ur ett system för att sedan förväntas fungera i ett annat system utan garantier är särdeles destruktivt.
Väldigt besvärligt blir det också för dessa personer när turerna i Arbetsförmedlingens omorganisation är så förvirrande att detta måste ta mycket energi just från dem som ska hjälpa folk att hitta in på arbetsmarknaden.
Jag har fått ett officiellt brev från Arbetsförmedlingen om att deras kundtorg stänger helt på sin ordinarie adress i Skellefteå och endast är öppet för bokade besök. Istället har Statens servicekontor öppnat för kundbesök, ett kvarter bort. Ideologisk tanke eller inte, men till vilken nytta? Man kan fråga sig vad det kostar i mänsklig energi och pengar.
En stor del av förmedlingens uppdrag har varit att möjliggöra för människor som har svårt att komma in på den öppna arbetsmarknaden och få ett hyggligt betalt jobb. Fokusera på det.
Olov Wikström, Skellefteå