Vad är det som händer med samhällsutvecklingen i dag? Den generation som sitter vid makten kan ibland tyckas vara obenägen att ta ansvar för sina egna barn.
När jag läser krönikan som skrivits av kommunens mer profilerade moderater (Micaela Löwenhöök i Norran den 2 december) så blir uttalandet ”Om jag fick bestämma skulle jag utan tvekan prioritera skolan och förskolan” den smartaste prioriteringen för hela samhället.
När socialnämndens socialdemokratiska ordförande anger orsaken till varför man skjuter byggandet av Erikslids äldreboende på framtiden så blir förklaringen att när andra områden och nämnder, som skolan och förskolan, är i stort resursbehov så är det självklart att hjälpa till.
När jag var mitt i yrkeslivet var det närmast en självklarhet att barnen och de kostnader som inkluderades i deras uppväxt var något som skulle finansieras av just oss yrkesaktiva. Lika självklart var det att föräldragenerationen, när de lämnade yrkeslivet, hade amorterat bort sina lån och sparat tillräckligt för att vid sidan av en ganska blygsam pension, avsatt ifrån deras tidigare löner, kunna ha ett drägligt liv. Med andra ord – varje generation tog ansvar för sin ”livsfinansiering”.
Går man längre tillbaka i tiden så skulle den arbetande generationen ta ansvar för både sina barn och sina gamla föräldrar. Vem vill dit igen?
Högt beskattad, men lågt uppskattad pensionär