Vi är många som följt fallet Emmy. Flickan som växt upp i sin väl fungerande familj från dag ett av sitt liv, men som abrupt och bryskt – och ur min synvinkel utan rimlig förklaring – togs ur familjens händer. Ett ärende som Norran följt ingående.
Visst finns det två biologiska föräldrar och i detta fall en pappa som med socialtjänsten i Piteås påhejande initiativ drivit att flickan ska flyttas. Det går säkert att diskutera vad som är bäst eller vart hon i framtiden ska bo. Frågan handlar mer om övergången.
Nu har det gått sex månader och ingenting verkar klarna, varken för familjen eller oss som följt detta ärende. Ingen vet hur Emmy mår. Att som 4-årig flicka växa upp i en väl fungerande och kärleksfull familj med andra syskon, släktingar och vänner för att sedan helt bortkopplas, säger sig självt hur skevt det låter och vilken smärta det har skapat. Jag har själv växt upp i en familj där pappan lämnade utan förklaring. Detta har satt spår för resten av livet.
Jag och många med mig vill veta vad som händer i ärendet. Vill socialen i Piteå bara vänta ut ärendet och tro att folk ska ge upp och bara acceptera detta handlingssätt? Varför vill socialen inte berätta orsakerna till sitt handlande? Rätt eller fel, men en orsak brukar väl vara på sin plats att ge.
Svaret att bara familjehemmet ”taggar ned” (Norran den 18 juni) verkar vara ett svagt argument. Skulle någon komma och ta min flicka skulle jag nog också agera på alla tänkbara sätt och ligga på för att förstå.
Detta hade kunnat ske på ett så mycket bättre sätt. Ett samarbete och stegvis anpassande av Emmys framtid. Det hade varit det bästa för denna 4-åriga flicka från min horisont, men den kan vara begränsad. Därför vädjar jag att få klarhet i vår förståelse för hur socialen agerat och varför, för att i våra tankar slippa tänka negativa och nedvärderande om Piteås socialtjänst.
Roland Pettersson, Ursviken