”Internet är större klimathot än flyget – så blir det grönare”. Så löd rubriken till debattartikeln som Fredrick Federley, EU-parlamentariker för Centerpartiet, och Patrik Öhlund, vd för Node Pole som ägs av Vattenfall och Skellefteå kraft, skrev på DN Debatt den 1 mars. De beskrev en ohejdad ökning av elbehovet för datacenter, utan att ifrågasätta den utvecklingen.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har gått ut med uppmaningar till allmänheten att förbättra beredskapen för att klara av större olyckor och kriser. Samtidigt pågår, utan något ifrågasättande, en utveckling mot ett mer och mer sårbart samhälle där den digitala utvecklingen spelar en huvudroll.
Självfallet finns utvecklingslinjer med positiva aspekter, men mycket av det som nu diskuteras har tveksamma fördelar och mycket stora risker. Det talas om förarlösa bilar. Personligen är jag mindre rädd för enstaka dåliga eller drogade bilförare än för massor av förarlösa bilar som kapas och används i terroristdåd à la Drottninggatan.
Eller vad händer med din smarta kyl eller frys om någon hackar sig in och stänger av den medan du är borta? Och egentligen, vilka fördelar bibringas mänskligheten genom ett ständigt ökande flöde av selfies, filmsnuttar och allmänt pladder? Hur många föräldrar är det inte redan nu som hellre tittar i sina mobiler än talar med sina barn?
Varför tar politiker och beslutsfattare ett ständigt ökande dataflöde som något positivt och oundvikligt? 3G – 4G – 5G – 500G, när vågar någon säga stopp? Svaret på den första frågan är att dessa beslutsfattare är i händerna på den digitala industrin. Svaret på den andra frågan är att beslutsfattare som ifrågasätter en ohämmad digital utveckling, trots att den ökar sårbarheten i samhället och förorsakar ett gigantiskt spill av energi, är rädda för att ett ifrågasättande skulle få dem att framstå som utvecklingsfientliga.
Men är man utvecklingsfientlig om man försöker hindra en utveckling som befaras få större nackdelar än fördelar?
Erik Solbu, Skelleftehamn