Andreas Löwenhöök ser inte den första bussomläggningen som ett misslyckande och menar att han och de andra i utredningsgruppen varit ”ödmjuka” och ”lyhörda” (Norran den 5 december). Ändå är avsaknaden av just ödmjukhet och lyhördhet något som har kännetecknat den här cirkusen, ända från början.
Man drog igång hela apparaten bakom ryggen på befolkningen ute i byarna. Man struntade i den samlade sakkunskapen hos erfarna bussförare och hos tjänstemän som arbetat med trafikfrågor i många år. I stället satte man sig med en konsult från södra Sverige, alltså en person utan någon som helst lokalkännedom, för att tillsammans skapa ett ”modernt” trafiksystem.
Och resultatet känner vi till. Förutom att man berövade stora delar av kommunens landsbygd dess kollektivtrafik, skapade man en oreda vars like sällan skådats. Ordet kaos hördes överallt och hela tiden. Men misslyckande? Nej, nej!
Och sen, för att rätta till det hela, sätter man sig återigen i ett slutet rum tillsammans med samma konsult – och skattepengarna tickar iväg.
Vi ”bussaktivister” (busschaufförer, bussåkare och landsbygdsförkämpar) har på olika sätt försökt få träffa gruppen och framföra våra synpunkter, men man har hela tiden hårdnackat vägrat att träffa oss. Så mycket var det bevänt med den lyhördheten.
Snart före detta Skelleftebo