Visst är det konstigt? Jag, och många med mig, har trott att varje kommuns främsta uppgift skulle vara att värna kommuninvånarnas intressen och välmående. Men så verkar Skellefteå kommuns beslutsfattare inte tänka.
Är det verkligen en genomtänkt strategi att bråka om gatubelysning för en kommun som vill skapa förutsättningar för inflyttning? Tillför den småaktighet som präglat alla turer runt gatubelysningen några som helst positiva värden och omdömen för kommunen?
Betrakta gärna kostnaderna för uppdatering och drift av gatubelysning på landsbygden i ljuset av felräkningspengarna för bygget av kulturhuset. ”Nej, så kan man absolut inte se det. Det är olika konton och kassor”. Det är standardsvaret som i en nedlåtande ton brukar komma från försvarare av dåliga beslut.
Det hela är ett monumentalt feltänk. Vi alla betalar en kommunalskatt som budgeteras och fördelas inom kommunen. Det är inget vi med enkelhet kan påverka. Däremot har vi alla intresse av att skattekronorna används på ett ansvarsfullt, rättvist, strategiskt och smart sätt.
Marknadsför gärna kommunen, men tänk på att den är större än centralorten. Tänk inkludering. Det borde finnas en instans på kommunen som filtrerar bort allt feltänk, en instans som med omvärldsglasögon på betraktar hur idéer kommer att slå mot kommunens renommé och varumärke.
Låt samtliga gatlampor på Skellefteås landsbygd finnas kvar. Gör vad som krävs för att det ska vara hållbart. Byt ut dåliga armaturer, flytta stolpar och byt ut gamla kablar – och lägg för all framtid ner planerna på att släcka ner dem.
Det hela handlar om vår kommun, vår gemensamma framtidstro och inte minst synen på de människor som bor i de områden där Skellefteås rikedom finns och skapas. Där skogen för det hållbara byggandet i trä finns och där det rinnande vattnet som skapat Skellefteås välstånd finns. I utkanten, i periferin.
Så centralt för ekonomin, så fjärran då det gäller gatubelysning. Låt alla ljuspunkter finnas kvar. Vi vill se ljust på framtiden. Tillsammans.
Tänk om