Tyvärr, Stefan Holmgren, du har all anledning att vara orolig trots försäkringar från socialnämndens ordförande (Norran den 24 september). Låt mig berätta lite om äldrevården i Skellefteå som bygger på egna erfarenheter som anhörig.
Hemtjänsten som ska sköta omsorgen i hemmet fungerar längs hela skalan, från bra till direkt uselt. Det är ett lotteri där risken att dra en nitlott är betydligt större än chansen att få bra omsorg. Stressad personal som ständigt är på väg till nästa brukare och bara ger hjälp med det som noga beskrivits i en planering från kommunen. Räkna inte med att du känner igen personalen från hemtjänsten, det blir många nya ansikten som dyker upp. Upptinade matlådor är det som gäller, snabbt och rationellt ska det vara när du blir gammal i Skellefteå. Du kan inte heller välja annan utförande av tjänster, då kommunen inte tillåter andra alternativ.
När situationen blir absolut ohållbar hemma kan man beredas plats på ett av kommunens äldreboenden. Platserna är alldeles för få vilket innebär att du måste vara riktigt sjuk, dement och väldigt gammal för att få plats. Personalen har ett slitsamt jobb, lönen är låg och det bidrar till en låg status. Det är ett tufft jobb att ta hand om så sjuka människor, med många gånger minimal bemanning.
Stödet från sjukvården i form av äldrevårdsläkare är också en brist på många av våra boenden. Du kan inte heller välja boende till ett annat eller ett bättre om du vantrivs. Inom äldreomsorgen i Skellefteå finns ingen valfrihet. Nu är kommunens ekonomi kärv, vilket man påstår beror på att antalet äldre ökar. Att antalet äldre och mycket gamla skulle öka måste man ha vetat om, och tagit höjd för. Att antalet platser på äldreboenden räcker till och att det inte finns behov av nya boenden, som påstås från kommunen, stämmer inte. Det behövs fler platser och fler äldreboenden, man kan inte vårdas i hemmet hur länge som helst, när ålder och krämpor gör livet för svårt.
Omsorgen om våra gamla är en av kommunens kärnuppgifter. Vi räknar med att det ska fungera, vi betalar för det och litar på att våra politiker och tjänstepersoner som styr och ställer klarar det. Men, jag undrar, gör de det?
Maja Gräddnos