Det är märkligt att se julen komma antågande strax efter att badkläderna torkat i september. Butikernas kampanjer mot oss julfirande startar redan under tidig höst. Så pass att vi nu inte längre kan se julen som en specifik högtid, utan mer som en hel årstid.
Den kristna högtiden för också en allt mer anonym och undanskymd tillvaro. Så till den milda grad att man mer och mer använder det amerikanskinfluerade ”X-mas” istället för ”Christmas”, alltså kristusmässa. Mr X. Det är något anonymt. Obekant. Julfriden har övertagits av en ångest kring klappar, mat på julbordet, rännande mellan familjer och släkten, ensamhet, stress samt utanförskap. För många är julen den absolut värsta helgen under året.
Den jul vi firar i dag har vi ramat in med med klapphets, plastgranar, tingeltangel och annat. Och det är så mycket i ramen runt bilden att vi lätt glömmer bort vad som är själva motivet för julen. Vore jag konstnär skulle jag bli lätt irriterad över att man studerar ramen mer än själva motivet. Ramen ska framhäva bilden, få blicken mot mästerverket.
Den jul som kyrkan firar har en helt annan underton än den som nu verkar vara den gängse. Vi pratar om frid. Julefrid. Guds frid. Vila för trötta själar. Ljus i mörkret, hopp, liv. Jesus kom i all enkelhet. Han föddes inte som en konung eller som en mäktig man. Det var smutsigt och orent på hans första liggplats. Han kom inte som en Gud för de starka, för de hyperreligiösa eller för trosatleterna. Han kom för alla oss som kanske inte riktigt passar in, för oss svaga, som tvivlar ibland. För människor som behöver ett ljus i mörkret.
Han blev lagd i den smutsiga krubban för att han kom till dessa människor. Han kom för dig och mig, till vanligt folk. Det är vi som behöver den frälsare som stiger in i världen under den jul vi firar. Sätt dig ner och se den tavlan ett tag, utan att låta ramen förvirra. Vår Herre tänkte på dig när hans son lades där i krubban.
Köp klappar om du har råd och låt tomten klappa på dörren, ät god julmat, ställ upp granen och häng upp julstjärnan. Men låt inte ”X-mas” ta överhanden. I den hittar du ingen frid. Den hittar du i krubbans huvudgestalt.
Guds frid önskar jag dig.
Magnus Hammega, Skellefteå