Har funderingar om hur besluten utfaller och vad besluten bygger på när en förälder gör en stämning för att få ensam vårdnad om ett barn.
Jag har tittat på nio domar och i alla nio fall har tingsrätten dömt till ensam vårdnad. I åtta av fallen fick kvinnan vårdnaden. Bara i ett fall fick mannen vårdnaden och då var det mycket speciella omständigheter.
Varför är det så?
Om det inte föreligger några oegentligheter inom någon av familjerna, varken hos mamman eller pappan. Är det då inte alltid bäst för barnet att få delad vårdnad?
Föräldrarna träffas precis lika mycket om det är umgängesrätt bara varannan helg eller delad vårdnad varannan vecka.
Så svårigheterna i samarbetet blir det ingen skillnad med om det är delad vårdnad eller ensam vårdnad.
Vad är det som gör att utredningen blir så utdragen? Alla far så illa och allra mest barnet.
Ledsen anhörig