Kommunalrådet Lorents Burman och planeringschefen Lars Hedkvist skapade något vi kan kalla för Skellefteås första ”slumkvarter”. ”Jag är glad än i dag att jag inte sa nej när jag hörde förslaget på en uppställningsplats”, var en kommentar från Lorents Burman.
Burman sa också: ”Det finns många som nyttjar kommunens mark efter godkännande av kommunen, för vedstaplar, bilar, husvagnar, traktorer och lastbilssläp. Inte fattas det politiska beslut om detta.” Men detta gäller tydligen inte alla personer i kommunen.
Det är inte länge sedan jag nekades tillstånd att få nyttja en kommunal tomt för att just ställa upp bland annat ett bilsläp, med motiveringen att ”kommunen såg det viktigt att manifestera möjlighet till bebyggelse”. Uppenbarligen händer detta även i en avsides landsbygd där bussförbindelser försvinner och gatlysen tas ner. Detta trots att kommunens nyttjanderättsavtal anger en respittid när tomten ska återställas för bebyggelse.
Däremot så struntar kommunen i att själva hålla tomter fria från gräs och sly som blir tillhåll för råttor, huggormar och dylikt. Det får de boende fixa själva. Men jag är självklart övertygad om att kommunen har upprättat ett nyttjanderättsavtal med dessa migranter och att det i detta tydligt klargörs rättigheter och skyldigheter, det vill säga förhållanden som är mycket tydliga när det gäller kommunmedborgarna.
Missnöjd, utnyttjad och förbannad