Det finns många uppfattningar om det som nästan mytiskt kallas ”varumärke”. Alla verkar dock vara överens om att det handlar om begreppen, förtroende och attraktionskraft.
Det kan inte finnas många kommuner av Skellefteås storlek som det senaste året fått så mycket uppmärksamhet i alla tänkbara media. Det är nog ganska troligt att denna uppmärksamhet är en direkt följd av Northvolts etablering och knappast mycket annat.
I den senast mätningen av företagsklimatet föll Skellefteå 42 placeringar, till nummer 225 av 290 möjliga. Självklart finns det skäl till bristen på förtroende för kommunen i näringslivsfrågor. Men det är märkligt. Man tycker att det borde andas stor optimism bland Skellefteås företagare och entreprenörer, när kommunens företrädare spekulerar om 10 000 nya jobb eller fler.
I början av 1960-talet var Skellefteå Norrlands snabbast växande kommun. Sedan mitten av 1990-talet har befolkningstalen sjunkit, samtidigt som andelen äldre ökat. ”Vem flyttar till en kommun för ett hockeylag och en konstig logotyp?” den frågan ställdes i en insändare i Norran 2015. Svaret vet vi i dag; inga.
Undersökningar visar med eftertryck att människor bryter upp och flyttar för bättre möjligheter för hela familjen. Alltså inte bara jobb utan också bra förskola, skola, fritidsmöjligheter, boende, trygg miljö och i nästa steg bra eftergymnasiala utbildningsalternativ. Där faller Skellefteå platt. Skellefteå är inget attraktivt alternativ för de människor vi helst vill och måste få hit, i alla fall hittills.
Northvolt-etableringen har skapat de bästa möjligheter som många kommun bara kan drömma om. Men det behövs en plan på hur utvecklingen ska vändas, för det lär inte hända av sig självt.
Undrande och tvivlande