Skellefteå förväntas växa enormt och då behöver de nya invånarna ha någonstans att bo. Kanske de dyra höghuslägenheterna inte passar flertalet bäst, utan det som lockar är nog mera sådant som räknas till den så kallade välfärden. Hur det står till med välfärden i vår lilla stad har många gånger omvittnats i Norran, kännbara sparkrav, felsatsningar, dåligt arbetsklimat med mera.
Att kommunen inte kan erbjuda en god palliativ vård, till exempel ett hospice, är skrämmande. Tack, alla ideellt arbetande medmänniskor som hjälper dem som lämnas utanför. Ni har insett att tjusiga fasader och skyhög standard väger lätt i jämförelse med mänsklig gemenskap.
Bästa arkitekter och husbyggare; ta fram en boendemodell för dem som bor för stort och saknar kontakter på ”gamla dar”. Många byter gärna bort åsynen av alla prylarna och det perfekta köket, som de inte själva kan använda, mot några personer i sin närhet och någon att äta med. Vi tänker oss lämpligt stora gemensamhetsboenden där varje våningsplan inrymmer en hemtrevlig matsal, tillika dagrum. För de boende en rejäl etta med stort badrum. I enheten finns förstås tillagningskök och aktivitetsrum.
Personalen, varav några med specialkompetens, ska vara så stationär som möjligt och ha inflytande över arbetsgången. En ambulerande sjuksköterska betjänar samtliga enheter. Flera boenden efter samma ritning förbilligar, eller hur? Friställda lägenheter ställs till bostadsmarknadens förfogande. Åldringar som får komma till ”hemmet” slipper betala dubbelt, både lägenhet och kommunal service. De slipper matlådor och minutstyrda besök av välvilliga tjänsteandar. Anhöriga avlastas.
Huruvida vårdgivaren är kommunal eller privat kvittar. Den viktigaste målsättningen är den enskildes väl.
Tankemödrarna