Jag blev nyfiken på hur Livsmedelsverket agerar när det gäller surströmming och Sveriges undantag för konsumtion av fet fisk med för höga halter av dioxin och PCB. Frågan jag skickade till Livsmedelsverket handlade om hur de gör för att upprätthålla kontrollen över att inte surströmming med förhöjda gränsvärden, i strid mot EU-lagar, exporteras till andra EU-länder.
Verket svarar med att Sverige har ett undantag gällande fisk från Östersjöområdet som tillåter att vi får saluföra fångst med förhöjda gränsvärden på den svenska marknaden. Men att denna fångst inte får exporteras till övriga Europa. De tillägger också att det finns områden i Östersjön där halten av gifter i fångsten underskrider gränsvärdena och då är det fritt att sälja denna surströmming till andra länder inom EU.
Svaret gör mig något förvånad eftersom Livsmedelsverket varje år går ut med varning till personer i riskgrupper, barn och yngre kvinnor, att inte äta surströmming på grund av den höga halten av dioxiner och PCB. Skulle det inte som konsumentupplysning vara bra att samtidigt upplysa att det kan finnas surströmming som innehåller godkända halter av miljögifter?
Hur en konsument skall förhålla sig till möjligheten att kunna äta surströmming som har en godkänd halt av miljögifter ges inget svar på. Inte heller om det bör märkas på burkarna om fisken är fångad i, ur miljösynpunkt, godkända områden.
Gunnar Dahl