Nu har det börjat – Region Västerbottens räfst- och rättarting.
Slutnotan för 2019 blev för Region Västerbotten ett underskott på cirka 500 miljoner kronor som ska sparas in under kommande tre år. Detta innebär att enheter som har haft ett underskott 2019 – oavsett orsak – ska spara in en tredjedel av sitt underskott under 2020, sedan kommer 2021 med samma krav samt 2022 med den sista tredjedelen.
Ett exempel från verkligheten: En hälsocentral i Västerbotten har under 2019 gått med nio miljoner kronor i underskott då den är stafettläkarberoende. Denna hälsocentral ska minska sina utgifter under 2020 med tre miljoner kronor, förslagsvis dra in en stafettläkarlinje. Detta ger dock återverkningar på möjligheterna för patienterna att träffa läkare, men detta är irrelevant i sparåtgärdens konsekvens.
När samma hälsocentral står inför 2021 så finns samma krav kvar, att minska kostnaderna med ytterligare tre miljoner kronor. Dra in en stafettläkarlinje till eller säga upp tre till fyra sjuksköterskor? Inför 2022 så ska den sista tredjedelen sparas, vad finns då kvar att spara på? Vilken verksamhet finns kvar inom primärvården 2023 och vilken personal finns att tillgå? Patienterna har enligt politikernas löften i hälsovalet rätt till vård.
Politiken har möjliggjort och sanktionerat ett system med bemanningsföretag inom skattefinansierad verksamhet. Ett system som dränerar verksamheten på pengar, ett system som gynnar bemanningsföretag och dess anställda. Om en båt håller på att sjunka på grund av att den har en läcka, är inte den rimliga åtgärden då att laga läckan? Men ledningen i Region Västerbotten tycker att manskapet (vårdpersonalen) ska skaffa större öskar medan läckan blir större och större.
Jag har följande frågor till Västerbottens regionpolitiker, Peter Olofsson:
· Hur ska vården i primärvården klaras av då dessa sparkrav läggs till den verksamhet som saknar fast bemanning?
· Vems ansvar är det att stoppa stafettläkarsystemet?
· Hur ska det kunna skapas en arbetsmiljö, som inte får kosta, som ska göra det möjligt för läkare och sjuksköterskor att ta fast anställning?
· Vilken vårdnivå kan Västerbottens befolkning förvänta sig på primärvårdsnivå utifrån de resurser som finns?
O S A
Svar direkt
Vårt fokus kommer under lång tid att ligga på våra medarbetare och en hållbar ekonomi. För att kunna behålla, rekrytera och utveckla den kompetens som vi behöver så fortsätter arbetet med att stärka regionen som en attraktiv arbetsgivare. Något som är viktigt både för patienten och för våra medarbetare.
Vi står fast vid vår ambition att bli oberoende av hyrpersonal. Bristen på utbildade specialistläkare inom främst allmänmedicin bidrar bland annat till behovet av inhyrd personal. För att förebygga detta har Region Västerbotten under lång tid aktivt arbetat med fokus på rekryteringsinsatser, både nationellt som internationellt. Regionens utmaning ligger i att vi ställs mellan vakanser och att ta hjälp av stafettläkare för att klara vården. Ekvationen är inte enkel, men vi tror på att jobba både långsiktigt och kortsiktigt för att lösa situationen.
Vi har även stora utmaningar framför oss i att anpassa vården efter framtidens behov. Förbättrad tillgänglighet är både en utmaning och en prioriterad fråga med den nuvarande bemanningssituationen vid våra hälsocentraler. Vi står mitt i en tid då vi går från en traditionell vårdkedja till nya lösningar. Förändrade arbetssätt, teamarbete, nya roller, gemensamma metoder samt olika distanslösningar kommer att vara delar av lösningen.
Ett utvecklat samarbete mellan sjukhusvård, primärvård och kommunal sjukvård kan behovet av slutenvård på sjukhus och besök på sjukhusens akutmottagningar minska och tillgängligheten till vård på hälsocentralerna öka. Det är dock viktigt att ha i åtanke att hälso- och sjukvården ständigt förbättras och utvecklas fortare än vår förmåga att tillskjuta medel. Primärvården är prioriterad.
Peter Olofsson (S), regionråd och regionstyrelsens ordförande, Region Västerbotten