Sverige är nästan det enda landet inom EU som inte tillämpar någon regional beskattningsrätt. Det har varit ett axiom ända sedan långt tillbaka att staten tar in alla skatter, förutom kommun och landsting/region, för att sedan fördela dem till behövande delar av landet. Men i dag även till dem som har rösterna för omval.
Så kommuner som Vilhelmina, Dorotea, Storuman, Sorsele, Jokkmokk, Ragunda med flera få leva på lite allmosor ifrån staten. Ni vet, man skickar in 100 och får fem tillbaka. Och snart måste ett flertal kommuner i glesbygd låna pengar för att kunna betala löner till dem som jobbar i skolan, vård och alla andra verksamheter inom välfärd och samhällsservice.
Om vi i Sverige tillämpade samma regelverk som i Norge, då hade kommunerna Jokkmokk och Ragunda tillhört de rikaste i Sverige och inte som nu de fattigaste. Men hur kunde det bli så? Och vem har tillåtit att det blev så?
För visst blir man lite fundersam när vi väljer representanter till EU-parlamentet som tycker det är rimligt att Sverige betalar högre avgift till EU-kassan och att EU till och med borde få viss beskattningsrätt i Sverige. Samtidigt som exempelvis vi som bor i norr inte kan få ta del av annat än ”smulor” från de skatter som tillskapas av våra norrländska älvar.
Skellefteå kommun är ett litet undantag ifrån detta, tack vare det kommunägda Skellefteå Kraft som åtminstone spiller över av resultatet till kommunkassan. Att sedan kommunen gör exakt likadant mot sina egna byar och mindre samhällen är förstås en helt annan historia.
Hr Nilssons funderingar