Sverigedemokraterna vill straffa journalister på public service om de är partiska. I Viktor Orbáns Ungern har man plockat bort förintelseöverlevaren Imre Kertész bok ”Mannen utan öde” från skolans obligatoriska läsning och ersatt honom med Albert Wass och József Nyirö. Båda medlemmar i pilkorsarna, den högerextrema rörelse som var ansvarig för massmorden på judar på Donaus strand 1944-45.
I Polen och Ungern har de högernationalistiska regeringspartierna manövrerat ut den opartiska statliga televisionen som numera är en megafon för högerpopulismen. I Sölvesborg valde bibliotekschefen att säga upp sig efter att SD-politiker tryckt på om innehållet i bibliotekets verksamhet.
Nu sällar sig Micaela Löwenhöök till de politiker som vill styra den skattefinansierade kulturens innehåll, krönika i Norran den 26 februari. Det finns en underton av stark aggressivitet i krönikan. Hon tänker inte hålla sig på armlängds avstånd från kulturen. Jag kan bara tolka det som att hon vill kunna styra den kommunala kulturen så att den har ”rätt” budskap.
Möjligen tycker någon att mina jämförelser haltar, men jag menar att det är livsviktigt att uppmärksamma när yttrandefrihet hotas att begränsas. En fri och innehållsmässigt obunden kultur är en livsnerv i vår yttrandefrihet och i förlängningen vår demokrati.
När det gäller Sverigedemokraterna har jag inga andra förväntningar, men jag har i alla fall haft högre tankar om Moderaterna – kanske för höga.
Snart farfar
Svar direkt
Att likna det debattinlägg jag gjort med den fascistiska kulturpolitik som förs i Ungern, Polen och av brunskjortor är lika osmakligt i sig som just dessa fascistiska tendenser är. Under de senaste dagarna har min tes om att kulturen inte får ifrågasättas besannats mer än en gång. I alla fall inte om man vill undgå epiteten fascist och nazist.
Jag vill understryka min poäng: lokal kulturpolitik måste behandlas som alla andra politikområden i en kommun. Antingen har vi en policystyrd offentlig sektor, eller så har vi det inte. Politiker har det demokratiskt förankrade uppdraget att styra samhället åt ett visst håll. Man har politiska prioriteringar som ska avspegla sig i den kommunala verksamheten. Om man som kommuninvånare inte sympatiserar med dessa prioriteringar väljer man en annan kommunledning vid nästa val, det är så en sund demokrati fungerar.
De lagar som styr politiken finns till för att reglera hur vi fattar beslut i vår demokrati, inte vilka beslut som fattas. I en demokrati bestämmer folkmajoriteten och då ska inte vissa områden göras orörbara annat än de grundläggande fri- och rättigheterna.
Låt mig lite försiktigt påminna om att skattefinansierad kultur inte är en mänsklig rättighet som folkmajoriteten ska vara förbjuden att styra över. Att man sedan medvetet vill misstolka vad jag menar så är detta förståeligt. Det är inte lätt när normer och vanor sätts ur kurs.
Micaela Löwenhöök, ordförande Moderaterna Skellefteå