I en insändare om religiösa friskolor, Norran den 20 mars, framför skribenten åsikter som ger mig vibbar från en ateistisk diktatur i gamla Sovjet. Han skriver att det är alla människors rättighet och skyldighet att ifrågasätta religiösa samfunds tro och berättigande. Rättighet, naturligtvis. Men skyldighet, ska det vara tvång på det?
Sedan anser han att man inte ska ifrågasätta ateisters begåvning, sunda förnuft och omdöme. Men ägnar sedan många rader åt att ifrågasätta troendes dito. Han beklagar att gudstro fortfarande styr människors beteende. Det måste ju innefatta all hjälpverksamhet och alla kärleksgärningar som görs av kristna.
Etiken på friskolor som har en kristen grund bygger på den gyllene regeln; allt vad ni vill att människor ska göra er, det ska ni göra mot dem. Jag har jobbat som lärare på både kommunal och kristen skola. Jag tycker nog att atmosfären var positivare och att arbetet med relationer mellan eleverna var mer framgångsrik på den kristna skolan. För övrigt handlar det definitivt inte om att förflytta undervisningen 100 år tillbaka i tiden. Gör ett studiebesök.
Jag tror på Nya testamentets undervisning och det innefattar tron på en god Gud och en ond makt som kämpar mot det goda. Att det är en kamp tycker jag vi ser över hela vår värld. Oförrätter genom historien har gjorts både av namnkristna och ateister. Det är fruktansvärt, men dessa handlingar har inget stöd i Jesu undervisning. Han sa: ”Älska era fiender och be för dem som förföljer er”.
Jag respekterar alla människors rätt att tro eller inte tro, men jag hoppas vi ska få fortsätta att bo i ett fritt land med demokratiska rättigheter att fritt välja skola.
Pensionerad