Svensk politik är under omvandling. Nu har Moderaterna och Kristdemokraterna börjat prata om förstärkning av välfärden, ja även Sverigedemokraterna har smittas av sina broderpartier. Men vi ska komma ihåg, dessa tre partier är inga välfärdspartier.
Jag tror att dessa partier har börjat inse att folk är ilskna på deras utsagor om hur dåligt regeringen sköter och finansierar välfärden. Ulf Kristersson tror det är mäktigt att dra till med tre miljarder kronor till kommuner och regioner, när staten gick miste om 130 miljarder kronor i skattesänkningar under förra året.
Sedan skriver Moderatkvinnorna Elisabeth Björnsdotter Rahm och Maria Malmer Stenergard, i en debattartikel i Västerbottens Folkblad den 18 januari, ”Sänk skatten för alla pensionärer”. Javisst vore det bra, men finansieringen nämns det inget om.
Att finansiera hela välfärdssystemet vore enkelt om alla subventioner som går till dem som har råd att betala togs bort, som rot- och rutavdragen samt alla jobbskatteavdrag. Dessutom om man återinför arvs- och förmögenhetsskatten samt fastighetsskatten. Varför ska vi skattesubventionera lyxvillor i storstadsområden?
Sedan har vi alla pengar som går till företag i offentliga verksamheter som skola, vård och omsorg. Alla dessa pengar som staten subventionerar skulle gott och väl räcka till att finansiera hela välfärdssystemet, och bli över till många personalkategorier.
Nej, allt tal om förbättringar för gamla, sjuka och arbetslösa som de moderata partierna pratar om är ljug.
Sture Grundberg, Malå