Rapporteringen om Arbetsförmedlingens nedmontering fortsätter. Det är för bedrövligt det som nu sker.
På 1970-talet, när jag började söka jobb, så fanns beredskapsarbetet som gjorde att du kvalificerade dig för a-kassa. Sedan togs den resursen bort förstås vilket var mycket dumt.
Idag är 80–90 procent av de inskrivna på förmedlingen personer som på byråkrat- och nyhetsspråk kallas ”grupper som står långt ifrån arbetsmarknaden.”
I en Eko-sändning för en tid sedan kom en representant för Sveriges kommuner och landsting till tals. Han menar att när Arbetsförmedlingen rustas ned så kommer de personer som får hjälp hädanefter att främst belasta kommunernas socialtjänst och de som arbetar där.
Många funktionshindrade och nysvenskar har det redan idag väldigt besvärligt på arbetsmarknaden, de blir ännu mer åsidosatta när de flesta tjänster på Arbetsförmedlingen ska digitaliseras och det blir mycket glesare mellan gångerna när den sökande får träffa en förmedlare.
Generellt sett är det dumt att ökad digitaliseringen när samhället ska nå och hjälpa människor i behov av stöd och hjälp.
En representant för Arbetsförmedlingens ledning sa vid ett tillfälle att du måste kunna vara digital även på arbetsmarknaden.
Vad är det som egentligen säger det? En duktig hantverkare,en lyhörd vårdpersonal, en service-kunnig handelspersonal eller skicklig chaufför fungerar bra utan en del digital kunskap.
I mitten av mars kommer dessutom även Försäkringskassan att övergå till en nästan totalt digital kommunikation.
Jag tror att den här digitaliseringen är i högre utsträckning en samhällsfara än en välsignelse. Antalet Arbetsförmedlingskontor kommer också att minskas, vilket kommer att blir kännbart i Norrland. Hårdbantningen av Arbetsförmedlingen är av politisk art och resultatet av den kohandel som resulterade i den så kallade januariöverenskommelsen.
Olov Wikström, Skellefteå