Välfärdsbygget är långt ifrån avslutat. Nu har det avstannat och likaprincipen fungerar ej. Vi kan nu styra utvecklingen ”åt två håll”.
* Antingen sänks kvaliteten i den gemensamma äldreomsorgen successivt och det blir en grundnivå i systemet, som sedan kan kompletteras av den enskilde efter vad han/hon har råd med. Har personen pengar finns ju försäkringsbiten att tillgå. Men vad händer med den som inte har råd? Stockholm med fler borgerligt styrda kommuner anlitar privatbolag som Carema och Capio i vården.
* Eller så fortsätter vi bygga en skattefinansierad äldreomsorg med hög kvalitet som är till för alla, på lika villkor, och där behovet styr, inte den enskildes ekonomi.
Vi som är socialdemokrater är förstås varma förespråkare för det senare alternativet, där bland annat indragningar av personal stoppas. Men då krävs ett politiskt stöd och kraft för att utveckla äldreomsorgen. Skattefinansiera den efter bärkraft.
Utvecklingen går mot att skattekronor ska sparas på omsorgen, de privata vårdbolagen vill prispressa, men hur blir vården?
Alliansregeringen står fast vid att pension ska beskattas högre än arbete. Pension är inget bidrag utan redan inarbetad lön. Detta följer helt den linje som vår regering har, till den som har skall mera vara givet.
Alla kommer vi en dag att bli gamla, en del blir även sjuka. Vilken omsorg och rättvisa vill vi ha?
Göran Sundbom
Ulf Degerman
Kjell Kling, samtliga Skellefteå