Bildmontage. Arkivbilder: Scanpix
Sjukskrivningarna inom Västerbottens landsting har skjutit fart. Kurvan sjönk fram till 2007 för att sedan börja vända uppåt igen.
Jag kan inte låta bli att fråga mig om inte dessa ständiga neddragningar inom landsting och kommuner påverkar samhällets totala ekonomi.
Vad är den totala kostnaden för en arbetslös undersköterska? Vad kostar det oss skattebetalare när människor inom vård och omsorg blir sjuka av stress och överbelastning?
Finns det någon nationalekonom som räknat på detta?
Personligen skulle jag inte bli förvånad om den totala kostnaden är högre än om personen ifråga hade varit sysselsatt och kunnat betala skatt. En bonus blir dessutom att vårdpersonalen får tid att ägna sig åt omvårdnad.
Är det inte dags, oavsett politisk tillhörighet, att inse att vissa funktioner inom samhället måste vara vårt gemensamma ansvar.
Kan det vara så att uppdelningen av det ekonomiska ansvaret gjort oss blinda, att ingen längre har mandat att se till helheten?
Är det inte dags att tänka om? Jag är ingen motståndare till att vissa delar av statlig och kommunal verksamhet läggs ut på privat entreprenad.
Det är min fasta övertygelse att ansvaret förvissa områden inom vårt samhälle faktiskt skulle kunna flytta från kommun till stat.
En flytt till en statlig myndighet skulle ge förutsättningar och möjlighet till att överblicka alla inkomster och utgifter. En myndighet skulle kunna garantera att alla och envar har samma möjligheter till vård och omsorg oavsett var i Sverige man bor.
Den nedåtgående spiral som nu många landsting brottas med, den kan aldrig sluta lyckligt. Jag önskar att någon politiker hade modet att ställa oss medborgare en rak fråga:
Är du beredd att betala något mer i skatt för att återuppbygga vår vård och omsorg?
Jag tror att svaret skulle förvåna de flesta politiker.
Mikael Karlsson Skellefteå