Kärnkraftverket i Oskarshamn. Arkivbild: SCANPIX
Uranbrytning? Det finns alternativ.
För svensk del har vi redan allt uran vi behöver för de kommande 300 åren med nuvarande fissionselproduktion.
Vi behöver inte bryta eller importera uran. Vi har det redan i fertilt 238 uran som utgör cirka 94 procent av använt eller utbränt kärnbränsle.
För att nyttja 238uran fullt ut krävs att vi går över till bridreaktorer med kylmedium som inte bromsar neutroner som lättvattentekniken gör.
Vi vet att bridkonceptet fungerar men teknologin är inte fullt ut provad för kommersiellt bruk.
Även 232torium kan användas, men går vi över till toriumcykel måste vi bryta eller importera torium istället för uran vilket motverkar grundfrågan.
Sett ur ett planetärt perspektiv kan vi med 232torium och 238uran hålla igång ett mycket omfattande fissionsprogram under en väldigt lång tid.
Förutom att kraftigt minska mängden använt bränsle passar vi, med ett hårdare neutronspektrum, även på att samtidigt förstöra ett antal oönskade ämnen som uppkommit till följd av lättvattenreaktordriften.
Sammantaget betyder detta mindre volym, restvärme och mycket kortare tidskrav för slutförvaret.
Fastän bridreaktorerna lägger till en dimension av teknisk komplexitet borde inte detta vara ett oöverkomligt problem för en forsknings- och kunskapsnation som Sverige.
Peter Stenlund, Norsjö