Norran redogjorde onsdag den 19 december om Helena Lindahls (C) och Maria Lundqvists (FP) försök att med motioner få upp frågan om Norrbotniabanans byggande på riksdagens bord igen. Men de blev som väntat nedröstade, trots att EU sagt sig vara villig att bidra med upp till 30 procent av byggkostnaden. Följdfrågan infinner sig direkt: Hur länge gäller det erbjudandet?
På 1980-talat ansågs lönsamheten för dålig då man var helt inriktade på persontransporterna från norr. Nu har vi en mycket kraftig uppgång när det gäller gruvnäringen, med allt vad det innebär i godstransporter. Men inget tycks kunna påverka Alliansen.
Var står regionens näringsliv i denna fråga? Vår förre landshövding Lorenz Andersson har under lång tid arbetat med att få makthavarna i Stockholm intresserade, men det har liksom varit en tyst diplomati där vi inte vet hur näringslivet samverkat.
Var har alla planer på utbyggnader i norr från 1980- och 1990-talen tagit vägen?
En ny järnvägsförbindelse genom Norrland, containertrafik från Skelleftehamn och den ökade båttrafiken till Finland för att inte tala om mellanlandningen i Luleå för långdistansflyget över Nordpolen. Allt detta skulle generera ökade landtransporter och därmed ökade investeringar, efterfrågan av arbetskraft och inflyttning till regionen.
Görs inget omgående fortsätter utflyttningen av företag, med rivning av industrilokaler runt om i länet som följd. Därmed får Västerbotten allt mindre betydelse för makthavarna i Sverige och landets näringsliv i stort.
Tage Ljungholm , Thore Mäki, Lennart Wink . Astor Wikström. Jan-Erik Ögren, Skellefteå